DELA
© Nya Åland

Stadstjejen som blev en i gänget i ”Bullerbyn”

Namn: Jessica Christine Berglund.
Född: Den 29 maj 1972 i Mariehamn.
Bor: I Sund Sibby.
Familj: Maken Tom och dottern Tinja, 7 månader.
Yrke: Speciallärare.
Födelsedagen: Har redan firats med släkt och vänner.
– Jag känner mig inte som 40. Men inte känns det som något speciellt utan bara en siffra. Men kanske jag upplever det lite tydligare när jag får läsa det i tidningen, säger Jessica Berglund.
Det är en underbar försommardag, solen skiner och det är nästan vindstilla när vi träffas hemma hos Jessica. I det nya huset uppe på höjden, i den gamla kohagen, i Sund Sibby bor hon sedan tre år tillbaka tillsammans med maken Tom och lilla dottern Tinja. När jag kommer på besök är Tom på jobb och Tinja har tagit vilopaus i vagnen, så det enda ljud som avbryter vår pratstund då och då är kor som råmar på avstånd, svagt sus av passerande bilar (det finns över 40 stugor längs vägen !) och så familjens sex pratsamma katter som vill ha vår uppmärksamhet med jämna mellanrum.
Så, vem är Jessica?
– Oj, jag har ingen aning. Jag har inte riktigt tid att fundera på det. Men jag är väl en person som gillar djur, hus och hem och så barn.
Fram tills i fjol var det barn i yrkesrollen som gällde för Jessica, som lärare.
– Det var inte meningen att jag skulle bli lärare. När jag gick ut gymnasiet var jag helt säker på att jag skulle bli jurist. Men jag hade bestämt mig för att ta ett sabbatsår och jobba lite. Det var min mammas kompis som sade att jag borde bli lärare, jag hade tagit hand om hennes barn tidigare.

Första gången till Kökar
Jessica var beredd att testa och sökte ett lärarvikariat på Föglö. Det jobbet fick hon inte, men istället ringde de från Kökar och 19-åriga Jessica åkte iväg till skärgårdskommunen för ett år. Då hade hon aldrig varit på Kökar tidigare.
– Det var jätteroligt och jag trivdes verkligen jättebra, även om jag åkte in till stan många helger. Man var ju 19 år och krogen lockade.
Vad var det som gjorde att du trivdes så bra?
– Jag gillar naturen och lugnet och så gillade jag sammanhållningen som fanns på Kökar. Man umgicks utan problem i alla åldrar, det påminner lite om sammanhållningen vi har här i Sibby. När jag flyttade från Kökar var jag övertygad om att jag en dag skulle flytta tillbaka, men så har det inte blivit.

Tillbaka från Stockholm
Teståret som lärare gjorde dock att juristplanerna ändrades till lärarstudier. Det blev 4 år i Stockholm och sedan flytt tillbaka till Åland.
– Första året i Stockholm var jag där hela tiden, men sedan kände jag mig nöjd med storstaden och övriga år åkte jag mycket hem till Åland på helgerna.
Den nyutbildade Jessica fick jobb som lärare i Godby högstadieskola, där hon faktiskt var svenskalärare åt Nyans reporter under ett läsår.
– Men jag tyckte att det saknades saker i min utbildning. Vi hade lärt oss väldigt lite om barn med speciella behov och vad man skulle göra om det fanns några svårigheter. Som nyutbildad gjorde det att man ibland inte riktigt visste hur man skulle handskas med olika problem.
Så när chansen kom att vidareutbilda sig till speciallärare, genom distansstudier vid pedagogiska fakulteten i Vasa, tog hon den.
– Det var en intressant kulturkrock som man fick uppleva. Det var stora skillnader i hur man undervisade i Sverige och i Finland. Jag upplevde det finländska systemet som mer stelt, det skulle alltid skrivas och tenteras. Ibland lär sig faktiskt mer genom att diskutera med andra. Men studierna gav mig nog det jag saknat och därtill ett bra nätverk med andra lärare.

Ingen barnstress
Det sprakar till i babyvakten på verandan. Men så tystnar det igen, ännu är det inte dags för Tinja att vakna.
– Vi hade inte ens tänkt tanken på barn då vi byggde huset, så det är ju inte riktigt anpassas för det. Vi har inte något barnrum ännu. Jag har aldrig känt någon stress över att skaffa barn, men nu är hon ju här och det är fantastiskt. Tinja är ju det bästa vi har.
För den föräldralediga är det viktigt med kontakt med andra vuxna också. Jessica tog själv tag i saken och drog, med hjälp av Facebook, igång en egen mammagrupp i Sund. En gång i veckan träffas man för att promenera, fika eller bara umgås.
Uppe på kullen hos Jessica och Tom är det relativt många meter till nästa hus och familj. Men nere längs bygatan ligger husen på rad och den speciella gemenskapen och sammanhållningen som finns i byn är känd även utanför Sund. Tankarna vandrar till idyllen i berättelserna om ”Barnen i bullerbyn”.
– När jag började vara här för åtta år sedan var de yngsta som umgicks i samma gäng som oss under 14 år, men åldern spelar liksom ingen roll. Vi ordnar spelkvällar, spelar kubb, grillar. Det finns mycket traditioner.
Jessica berättar att det finns en midsommarstångförening i byn. Tillsammans förbereder man och reser sedan stången på en gård i byn.
– Det är en stor tradition och brukar vara närmare 200 personer på plats. Ett sådant gemensamt projekt ger stor sammanhållning.
Liknande är det på valborgsmässoafton, då byn samlas för gemensam brasa.
Hur har det blivit så här i Sibby, tror du?
– Barnen i byn har ju växt upp tillsammans och med att ha det såhär, för deras föräldrar har alltid umgåtts och hjälpt varandra med till exempel höbärgning.
Nu ser Jessica fram emot en sommar tillsammans med Tinja och Tom, som ska ta sex veckor pappaledigt.
– Det är nog bra. Jag tror inte att den som är borta på jobb förstår hur mycket jobb det är att vara hemma med ett barn.
Således väntar en sommar med sköna stunder på stugan men även projekt hemma vid huset.
– Ofta går det till så att jag kommer med idéerna och förbereder, sedan är det Tom som ser till att det blir gjort. En mycket bra arbetsfördelning, säger Jessica och skrattar.
Så raspar det till i babyvakten igen. Tinja är vaken och redo att posera på bild tillsammans med sin mamma.

Anna Björkroos

anna.bjorkroos@nyan.ax