DELA
© Nya Åland

Kjell tar livet som det kommer

Kjell Sjöblom fyller 60
Namn: Kjell Sjöblom.
Född: 18 mars 1951 i Ingå.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Biträdande kostchef på ÅHS.
Familj: Hustrun Anne-Helena, sonen Jonny, dottern Ulrika Harnestam och barnbarnen Serafina, 7, och Tinja, 5.
Födelsedagen: Firas på tåget mellan Florens och Pisa. Kaffe och tårta för den som vill komma förbi hemmet på Mariegatan 19 efter hemkomsten den 22 mars.
Kjell Sjöblom tycker att det känns bra att fylla år.
– Det är skönt, säger han.
När han tittar tillbaks på sina upplevelser känner han sig lyckligt lottad.
– Jag har klarat mig bra, jag ångrar inget.
Men visst har Kjell upplevt mycket. Han minns barndomens tågresor till Helsingfors genom Porkala då luckor hängdes för tågfönstren så man inte kunde titta ut.
– Det var ryskt då. Man skrämde barn med ryssen på den tiden, så vi satt och kikade mellan springorna och var jätterädda!
1968 flyttade Kjell till Åland.
– Jag flyttade hit för att studera vid Ålands sjömansskola till kock och efter det började jag på långfart. Jag kom tillbaka 1972 och studerade till ekonomiföreståndare eller som det heter på sjösmansspråk steward.
– Jag ville se världen, säger han om att det blev sjömansbanan.

Jorden runt
I tjugo år seglade han på de sju haven, och visst fick han se världen. Han har varit jorden runt, upplevt naturen i Sydamerika och åkt genom Panamakanalen.
– Det är en upplevelse som är få förunnad. Panamakanalen är ett gigantiskt bygge och det är intressant att de fick den att fungera redan på 1800-talet, säger han.
Men sjömanslivet bestod inte enbart av trevliga upplevelser. I början av 70-talet var han på väg till Nordkanada med m/s Margareta, en av Lundqvistrederiernas torrlastare. Mitt ute på Atlanten drabbas han av blindtarmsinflammation.
– Det är det värsta jag har varit med om. Jag mådde så dåligt att jag inte kunde tänka, men de andra hjälpte mig. Jag låg med en ispåse på magen i fyra dagar innan vi kom iland.
Margareta satte kurs mot Newfoundland och väl iland hämtades Kjell med skoter som han fick åka efter i en pulka.
– När jag kom fram till sjukhuset i St. John’s tog de in mig för operation direkt. Det var ganska roligt efteråt, personalen talade bara franska så jag och en portugisisk fiskare fick kommunicera med hjälp av teckenspråk med dem.
Kjell ser nöjd ut.
– Det gick bra och jag fick komma hem sen. Det var annat på den tiden, då tog man vara på folk. Nu lever alla ett så stressigt liv och bryr sig knappast om en sjöman som ligger allena på Newfoundland.
Så här i efterhand tycker han inte att händelsen var så dramatisk.
– Det finns säkert andra som varit med om värre saker. Som sjöman fick man räkna med att sånt här kunde hända, säger han.

Firar på tåget
Resor har det blivit även efter att Kjell steg iland 1986 och kände att han gjort sitt. På födelsedagen kommer han att sitta på ett tåg mellan Florens och Pisa.
– Det har varit en dröm hela livet. När jag var till sjöss åkte jag många gånger till Italien, men fick aldrig möjlighet att gå iland.
Han betonar att han inte jagar efter solen, utan för att han vill åka dit och se och uppleva saker. Han har läst lite italienska och säger sig kunna lite av alla möjliga språk. – Jag är inte alls orolig, det går nog bra.
Han har också rest till Irland med en vän för gå i Titanics fotspår. De bokade ingenting på förhand, utan bara åkte iväg.
– Vi besökte intressanta museer och Belfast. Titanic är min favorit.

Samlar på Titanic
Kjell har en gedigen Titanic-samling som ständigt växer. Han samlar bland annat bilder, vykort och frimärken med fartyget som fyller en tjock pärm.
– Jag blir aldrig färdig. Det jag gillar med Titanic är att olyckan ligger till grund för sjöräddningen, säger han.
Det var efter Titanics förlisning som man började tänka på det där med att livbåtar ska räcka till alla. Och det första SOS-meddelandet med telegraf sändes därifrån, även om det inte hjälpte mycket då, den 15 april 1912.
– Men det kom något bra ur katastrofen, man lärde sig av den.
Kjell behöver ungefär ytterligare sex frimärken för att hans samling ska vara komplett. Då har han alla frimärken med Titanic-motiv som getts ut i världen. Han är också ordförande i Ålands frimärkssamlarförening och ordnar träffar där frimärksentusiaster får visa upp och diskutera sina samlingar.
Sin fritid tillbringar Kjell helst i sin fars barndomshem i Västanfjärd. Han tycker om sommaren då det växer smultron runt huset.
– Folk lever upp på sommaren, det märks. Redan nu tycker jag att man ser att det är mer liv och rörelse på stan när ljuset har kommit.
Kjell har många promenadstråk i Mariehamn där han går en liten runda. Han känner sig nöjd med det han varit med om hittills.
– Livet stannar inte upp fast man fyller 60, säger han.

Linnea Friman

linnea.friman@nyan.ax