Annica Sjölund har spelat fotboll på elitnivå alltsedan Älvsjö AIK – med fem raka SM-guld under 90-talets andra hälft – lockade över henne till Stockholm 2002. Den då 17-åriga Sjölund gick fortfarande i gymnasiet och tvingades att pendla mellan Åland och Sverige.
Men det var värt det.
I damallsvenskan fick hon spela fotboll på högsta nivå, och i Älvsjö fanns superstjärnor som Victoria Svensson som året därpå skulle spela VM-final för Sverige under mästerskapet i USA.
Efter utflykten till Älvsjö sökte sig Annica Sjölund vidare till Jakobstad och storsatsande FC United. Något ligalag fanns inte på Åland på den tiden, och anfallaren hade spelat för sitt barndoms Finströmskamraterna under ungdomsåren innan karriären tog fart. Men efter tre säsonger, två cuptitlar och ett FM-guld i Jakobstad bytte Sjölund United från FC till Åland under åren 2006 och 2007.
Därefter var det dags för ännu ett Sverigeäventyr, nu betydligt mer etablerad som elitspelare än under tiden i Älvsjö. Efter två år i AIK flyttade Annica Sjölund till det Göteborg som numera känns som hemma.
Men rötterna finns någon annanstans, och efter snart fem år på västkusten och spel med Jitex och Göteborg FC är hon på väg att flytta hem på ”riktigt”.


Skadehelvete
De två senaste årens skadehelvete har fått henne att se över sin framtid som fotbollsspelare.
– Just nu är man väl lite trött på det. Kanske inte på fotbollen som sådan, men på att gå skadad och att ha ont när man spelar. Det blir inte riktigt på samma sätt då, säger Annica Sjölund när Nyan träffar henne hemma på Sjuryggsvägen i Mariehamn.
Flytten från Göteborg är inte riktigt färdigställd ännu, men det är här Annica Sjölund kommer att slå sig ner tillsammans med sambon Henrik Östermalm.
Efter damallsvenskans avslutning (Göteborg slutade trea bakom FC Rosengård och Kif Örebro) häromveckan åkte Annica till Helsingfors för att operera högerknäet. Hon slet av det främste korsbandet i augusti 2012, tog sig tillbaka lagom till EM i Sverige året därpå – men knäet har aldrig blivit riktigt bra.

– Det har krånglat hela den här säsongen också. Vi testade att operera i februari så att jag skulle kunna spela, men det har gått upp och ner kan man säga. Knäet har varit ömt och svullnat upp, men jag valde ändå att spela klart säsongen. Efter att den var klar kände jag att jag ville operera knäet ordentligt och låta det ta den tid det tar att bli bra igen.
Hur lång tids rehab har du framför dig?
– Sex veckor på kryckor till att börja med. Sen räknar man väl med en fyra till sex månader innan det är helt bra.
Vad gjorde läkarna med knäet den här gången?
– De har putsat bort trasigt brosk, putsat menisken och gjort en så kallad mikrofrakturering*.
Att Annica Sjölund har börjat tröttna på kryckorna och rehabträningen redan innan den här vändan har påbörjats är lätt att förstå.
När hon hade kämpat sig tillbaka från karriärens första stora skada i fjol fick hon en tid senare en fraktur i foten.
– Så jag blev borta någon månad till där efter EM. På senare tid har jag bara varit med lite halvdant känns det som. Fram till dess hade jag haft tur med skador, men sen så har jag varit på fel plats vid fel tillfälle. Det blir svårt att komma ur det. Man jobbar sig tillbaka, men så kommer nya skador slag i slag. Den här gången ska jag inte ha bråttom att komma tillbaka. Det ska bli skönt med lite lugn och ro.
Tackade nej till ÅU
Efter säsongen 2013 valde Annica Sjölund att lämna Jitex och förde samtal med Åland United om en eventuell comeback.
Det blev Göteborg FC i stället och ett sista försök på allsvenskt spel.
Kontakten med Åland United har anfallsstjärnan behållit, men om en av åländsk fotbolls mest meriterade damfotbollsspelare genom tiderna kommer att representera örikets flaggskepp i framtiden är högst oklart.
– Jag funderade väl ett tag om jag skulle skriva på inför nästa år och se hur det går. Köra på med min rehab och satsa på att komma tillbaka. Men till slut valde jag ändå att tacka nej till dem. Det är lite skillnad här jämfört med i Sverige. Där kan man leva på fotbollen på ett annat sätt och verkligen satsa på sin rehab, samtidigt som man har tid till annat även om man lägger en massa tid på träning. Här ska du samtidigt som du rehabar ha ett jobb på sidan om och känna en stress över att komma tillbaka till ett lag, och den stressen känner jag inte att mitt knä behöver.
Men när vinter övergår i vår och planerna börjar grönska kanske andan faller på igen?
– Så kan det ju bli, även om det inte känns så just nu. Men jag vet ju hur jag är, och kommer jag att vara borta från fotbollen ett tag så kommer jag säkert att sakna den med tiden. Sen får vi se om jag tycker att det är värt att satsa igen.
Under tiden som knäet läker kommer Annica Sjölund att söka jobb på Åland.
Hon har studerat turism på yrkeshögskolan i Jakobstad och läser ekonomi på distans vid Linnéuniversitetet i Växjö.
– Vi får se om det blir inom ekonomi eller turism eller både och på något sätt. Det handlar ju lite om tajming också, här finns det ju inte hur många jobb som helst.
Elitfotbollen har varit en stor del av ditt vuxna liv. Hur tror du en vardag utan den blir?
– Det är klart att det blir ovant, men jag ska nog klara av det. Man får väl anpassa sig som alla andra. Har man ett intresse för idrott så kommer man nog ändå att ha det runt sig i någon form. På vilken nivå eller på vilket sätt man är involverad är en annan sak.
Oskar Magnusson
oskar.magnusson@nyan.ax

Fotnot: Vid mikrofrakturering gör man små hål i benet för att åstadkomma en blödning ut i det skadade området och sätta i gång så kallat reparativa processer. Källa: www.internetmedicin.se