Maryette håller Åland på benen

Motion är en viktig del i vårt välmående, men för den som tränar hårt kan belastningen ibland bli för hög och leda till skador. Maryette Karring är legitimerad fysioterapeut och en av dem som jobbar för att hålla Åland skadefritt.

Sedan år 2018 driver Maryette Karring företaget Fysio Åland tillsammans med sin man, Anton Karring. Båda två är legitimerade fysioterapeuter sedan tio år tillbaka och arbetar med allt från elitidrottare till pensionärer. Idén att starta eget växte fram ganska snart efter att paret tagit examen och skulle ut på arbetsmarknaden.

– På den tiden fanns det egentligen inte så många jobbmöjligheter som fysioterapeut, varken här på Åland eller på fastlandet. Då fick vi idén att starta eget för att se vartåt det bar, säger Maryette.

Till en början hade både hon och maken andra jobb vid sidan av egenföretagandet för att få ihop vardagen. Sedan tog verksamheten fart ordentligt och idag driver de företaget med fyra heltidsanställda.

Lång erfarenhet

En vanlig dag på jobbet kan Maryette ägna förmiddagen åt att rehabilitera fotbollsspelare på WHA för att sedan avrunda eftermiddagen med att leda styrkepass på ett seniorboende. Företaget är till stor del mobilt, vilket innebär att de ofta åker ut på hembesök till sina klienter och till idrottsföreningarna de samarbetar med. Just nu innefattar det framför allt fotbollen, hockeyn och tennisen på ön.

Utöver tio års erfarenhet inom sitt yrke, har Maryette även en bakgrund som elitidrottare. Mellan åren 2008 och 2022 spelade hon fotboll i Åland United, med ett par års frånvaro på grund av studier i Helsingfors. Under de sista åren kunde hon dessutom titulera sig ”spelande fysioterapeut”.

– Jag minns en match där jag först sprang in på plan med medicinväskan för att behandla en spelare, som sedan behövde bytas ut. Jag var då den enda tillgängliga spelaren på bänken, så då var det bara att dra på sig matchtröjan och hoppa in, säger Maryette med ett skratt.

Parallellt med det lokala arbetet har hon även hunnit med tre år inom Finlands flicklandslag i fotboll. Under en period var hon involverad i U16-, U17- och U23-landslagen samtidigt.

– Det året var ganska kaosartat, det var resor nästan varannan vecka. Men det var också ett rolig och lärorikt år, där jag fick jobba med samma spelare dygnet runt och fick en helhetsbild på ett sätt man inte får annars, säger Maryette.

Risker med elitidrott

Fast elitidrottare är vältränade är deras livsstil inte hälsosam för kroppen i det långa loppet. Kroppen utsätts för extrem stress och överträning under lång tid, vilket gör att de flesta behöver lägga av i 30-35-årsåldern för att kroppen inte längre håller.

Olika idrotter för med sig olika risker. Inom hockeyn är det exempelvis vanligt med höft- och axelproblem på grund av spelarnas framåtböjda och roterade positioner. Maryette träffar inte sällan på hockeyspelare som har problem med femuro-acetabulär inklämning, ett tillstånd som kan orsaka mycket smärta och begränsad rörlighet i höften till följd av pålagringar på skelettet. I värsta fall behöver man operera och skrapa bort pålagringarna, sedan väntar en återhämtningstid på omkring fyra månader.

Korsband vanlig skada

Inom fotbollen är i stället knäskador ett stort problem. Där är det många snabba vändningar, tuffa närkamper och särskilt på konstgräs finns en risk att fastna och vrida till knät. I IFK Mariehamn finns i nuläget fyra spelare som ådragit sig knäskador i år och i Åland United finns ytterligare en.

Allvarligast är korsbandsskadorna, som ofta kräver både operation och en lång rehabilitering innan spelaren är tillbaka på planen.

– Det tar bort idrottaren från sin sport under en väldigt lång tid och många kommer kanske aldrig upp på samma nivå igen efteråt. För vissa kan det innebära slutet på karriären om rehabiliteringen inte blir lyckad.

Vid operation gör man ett nytt korsband av en sena som tas antingen från baksidan av låret eller från patella, som går över framsidan av knät. Rehabiliteringstiden är generellt sett kortare om man tar en sena från baksidan, men då blir i stället muskeln i baksidan försvagad. I explosiva sporter, såsom exempelvis sprint, kan det innebära en stor skillnad i prestation.

I vissa fall behövs inget nytt korsband alls. En del idrottare har klarat sig utan operation och korsband, men det har förutsatt att muskulaturen runtomkring varit tillräckligt stark för att bära upp knät. Annars blir det instabilt och ger efter, vilket är ohållbart i de allra flesta sporter. Som fysioterapeut förespråkar Maryette att rehabilitera knät innan ett beslut tas om att ta till kniven, eftersom det bästa är att undvika operation om man kan. Det riskerar dock att förlänga idrottarens skadefrånvaro betydligt om man några månader in i rehabiliteringen inser att en operation ändå behövs.

Blir inte som förr

Samtidigt är en operation inte någon garanti på ett knä som håller i längden. Även efter en lyckad operation och rehabilitering blir knät aldrig vad det en gång varit.

– När man har genomgått en operation är risken alltid större att någonting händer igen. Det blir ärrbildningar och rester kvar från operationen, så det är egentligen inte ett friskt knä längre. Mycket sätter sig säkert också mentalt, man kanske rör sig på ett annat sätt eller blir rädd för att gå in i liknande situationer. Men om man går in lite halvdant i situationer är risken tyvärr större att man skadar sig, säger Maryette.

När det gäller frågan kring varför kvinnor tycks drabbas av korsbandsskador i större utsträckning än män, finns ännu inget säkert svar. Några teorier är att det kan ha att göra med kvinnans hormoner eller anatomi, där bäckenet är bredare och vinkeln i höfter och knän därmed blir annorlunda än hos män. Även skillnaden i den generella styrkan tros vara en faktor. Därför är knäkontroll och benstyrka viktigt för alla idrottare.

Långsiktiga problem

I sitt yrkesliv har Maryette sett en stor utveckling i kunskapen om skadeförebyggande träning inom idrottsföreningar. Idag finns det fler som förstår hur viktigt det är. Resultatet blir att idrottare kommer tillbaka snabbare från sina skador.

– För 10-15 år sedan kanske man fick träffa en fysio en vecka efter man ådragit sig en skada och sedan fick man ett program tre veckor senare. Det gick åt väldigt mycket tid till att vänta, där man i stället hade kunnat göra stora framsteg, säger hon.

Samtidigt som hon arbetar för att hålla dagens elitidrottare hela, ser hon också baksidan av en lång elitkarriär. Många före detta idrottare söker sig till henne med sviter från sina sporter. Många av dem genomförde hela karriärer utan att någonsin ha gjort någon skadeförebyggande träning, vilket de fått betala för senare i livet. Framför allt rör det sig om problem med knän och artros i slitna leder.

– Knän är rätt känsliga, så har du fått många smällar och kanske opererat dig under karriären, gör sig de skadorna påminda när du blir äldre. Särskilt om du inte motionerar eller tar hand om sig själv på samma sätt längre, säger hon.

Även de som drabbas av artros får leva med sviterna resten av livet. Det är en åkomma som inte försvinner, men som kan bli bättre med hjälp av träning som håller musklerna i skick. Om artrosen däremot inte blir bra kan man behöva sätta in proteser. Därför betonar Maryette hur viktigt det är för dagens idrottare att ta hand om kroppen medan tid finns, så att den inte är helt trasig när de väl slutar.

– När man pensionerar sig vill man fortfarande kunna röra sig ordentligt och inte ha ont överallt. Det finns de som opererat sig så mycket under karriären att de tvingas skaffa protes redan när de är 40 och då måste de sannolikt byta ut den protesen en gång innan de dör.

Mångsidigt för barn

I dag är det vanligt att barn specialiserar sig inom en idrott i tidig ålder. Ur ett fysioterapeutperspektiv menar dock Maryette att det vore gynnsamt för barn att hålla på med flera sporter under en längre tid, då specialiseringen gör idrottsutövandet väldigt ensidig.

– För barns utvecklings skull, sett till den fysiska och den motoriska färdigheten, är det bra att hålla på med flera olika sporter och få variation i rörelserna. Förr lekte man ganska mycket på träningen upp till en ganska hög ålder, men det gör man inte längre. I exempelvis fotbollen är det fokus på teknik och att träna med boll nästan direkt man börjar spela.

För att hålla hela vägen betonar Maryette att träningen måste kompletteras med rätt kost och tillräcklig vila. Mycket forskning pekar på att återhämtningen är extremt viktig och det spelar egentligen ingen roll hur bra du tränar om du missköter kosten och vilan. I dag kan man enkelt hitta information kring kost och träning på internet, men hon höjer ett varningens finger för att blint följa allt som sägs på sociala medier.

I stället tror hon att många idrottsföreningar skulle gynnas av att integrera mer kostlära i sin verksamhet. Det innebär inte att vara restriktiv i vad man äter, utan att äta tillräckligt av det kroppen behöver för att orka och hålla sig skadefri. Hon menar att många idrottare skulle se bättre och snabbare resultat om de satte sig in bättre i vad deras kroppar behöver för att prestera på hög nivå.

– En idrottskarriär är inte jättelång, men om man skulle göra allting rätt från början kanske man skulle nå sin fulla potential mycket snabbare än vad man nu gör.

Mer läsning

Trampglädje på Trobergshemmet

Karring fortsätter som koordinator

Efter skadeuppehållet – Karring tillbaka