Vet ni? Jag sov åtta timmar i sträck i natt och jag känner mig som en helt välbalanserad människa. Senast jag sov en hel natt var nog våren 2024. Orsaken till min dåliga sömn är en liten fröken med sin mammas temperament och sin pappas ögon. Innan jag blev mamma kunde jag inte föreställa mig hur stor plats sömnen, eller bristen av den, kunde ta i ens medvetande.
Men nu vill jag inte prata mer om det. Jag kan ju jinxa det.
Det finns faktiskt en anledning till att sömnbrist har använts som tortyrmetod. Att inte få sova gör mig till en människospillra. Det påverkar allt – humöret, minnet, känslorna och förmågan att tänka klart.
Men man vänjer sig. Sedan jag blev mamma har jag insett att jag klarar mycket mer än jag tror – famförallt klarar jag mig på mycket mindre sömn än jag någonsin trodde. Men särskilt välfungerande vet jag inte om jag är.
Men jag ska ju inte jinxa detta.
Jag skulle kunna berätta att det är när man plötsligt får åtta timmars oavbruten sömn som man inser hur personlighetsförändrande sömnbrist är. Efter en god natts sömn är jag en människa som ser världen i färg igen. Jag har tålamod med Arne 83 år i sin gamla Saab 900 som sitter och kör 78 kilometer i timmen på 90-väg. Jag har framtidstro och vet att efter nio månaders mörker kommer våren även till oss här i Mordor.
Förmodligen skulle jag också ha mer överseende med mina medmänniskors tillkortakommanden.
Men jag skulle inte jinxa.
Är det nu jag börjar träna inför Vasaloppet? Börjar laga all mat från grunden och baka mitt eget surdegsbröd? Går med i en bokklubb och engagerar mig ideellt för en god sak? Syr mina egna kläder och börjar tillverka hantverkstvål?
Har jag jinxat det här nu? Hoppas inte.
