Natten till söndag ställde vi om klockan igen. Precis som öörtiitusen gånger tidigare. Alla verkar vara överens om att tidsomställningen borde avskaffas. Redan 2019 röstade Europaparlamentet för att tidsomställningen ska slopas. På jobbet, runt kaffebordet bland småbarnsföräldrar och djurägare pratas det bara om vilket gissel det är med tidsomställningen.
Hela världen är överens. För en gångs skull.
Inte en enda diskussion handlar om att sommartid och vintertid är något som är värt att behålla.
Men här vill jag sticka ut hakan och inte bara hävda att vi ska bevara tidsomställningen utan dessutom kräva att vi byter tid oftare! Men bara år ett håll.
Jag ska förklara.
Eftersom skiftet mellan övergången till vintertid innebär att man drar tillbaka klockan en timme natten mellan lördag och söndag, betyder det att natten blir en timme längre. Det betyder en timmes mer sömn, eller fest – beroende på var i livet man befinner sig. För min del betyder det mer sömn, vilket i sin tur betyder mer livsglädje för mig, men också alla andra runtomkring mig.
Därför förespråkar jag att vi istället för endast en tidsomställning bara två gånger om året börjar med att ställa om tiden, tja … En gång i veckan. Men bara bakåt. Det skulle resultera i att varje helg blev en timme längre och det kan väl ingen rimligtvis säga nej till?
En positiv aspekt i det hela är att en timme extra helg i veckan skulle resultera i över två extra helgdygn i året. Samtidigt som vi ju skulle göra lite av en tidsresa på minus två dagar varje år! Vi blir alltså yngre på kuppen.
Medellivslängden för en kvinna i Finland är 84,8 år. Under den medellivslängden skulle man vinna 169,6 extra dagar med min tidsomställningsmetod. Det är över fem månader. Fem komma sextiofem, för att vara exakt.
Det är vad jag kallar win-win.
