Stoppa pressarna! Eller ja … pressen i singularis-form … stoppa pressen … äh, jag börjar om: Pressen torde vara stoppad – den mentala pressen att komma ihåg att ta mina hjärtmediciner även under dygnets kvällstimmar alltså. Så här: För en tid sedan beskrev jag, i just det här spaltutrymmet, vilket bottenlöst själsligt nederlag det vore att ta i bruk en medicin-dosett och hur livet från den punkten högst sannolikt skulle innebära någon form av intellektuell nerförsbacke under en oöverskådlig framtid. Jag pudlar – jag tar tillbaka allt. Dosett-eländet har fått flytta in och är numera i dagligt bruk. Den är till och med en aning behaglig, lite som en evinnerlig julkalender, men med dubbla luckor varje dag – dock minus den billiga chokladen.
Det är alltså den pressen som nu är stoppad – jag ville mest uppfylla en gammal dröm där jag får användning av det smått luggslitna uttrycket ”stoppa pressarna”.
Vilken häpnadsväckande mängd minneskapacitet som härefter frigörs då jag inte längre behöver minnas en liten handrörelse mot munnen två gånger per dygn – det är än så länge oklart – men jag förväntar mig stordåd. Gissningsvis kan jag snart botanisera fram kunskaper och färdigheter från svunna tider, långt bak i arbetsminnet. Förmodligen uppenbarar sig hundratals gamla inövade svar från originalutgåvan av Trivial Pursuit igen – svar som Härjedalen (man hade nog sisådär 90 procents chans att få rätt med det svaret, om frågan handlade om ett svenskt landskap). Totte Wallin och Bengt Baron var andra gångbara svar, i flera kategorier dessutom.
Det där med 90 procents chans var i och för sig påhittat. Men en sanning är att det är statistiskt bevisat att uppemot 85,7 procent av all statistik i världen är just påhittad – eller nåt. Man har även 56 procents större chans att vinna en argumentation om man inkluderar påhittad statistik som låter övertygande.



