Marmor från Sverige eller grå norsk granit?
Målet är att lagtingshusets nya fasad ska vara på plats när självstyrelsen fyller 100 år 2021, även om tiden är knapp.
Frågan är vilket material fastighetsverket väljer – blir det marmor, granit eller något annat? Landskapets fastighetsverk anställde nyligen arkitekten Daniel Andersson, ålänning som varit verksam i Stockholm en längre period. Han tog genast itu med två stora projekt som fastighetsverket driver.
– Det största projektet som jag är involverad i är besökscentret i Bomarsund. Det är ett stort uppdrag som kommer att ta tid. Nu är vi i ett skede där vi formaliserar konceptet och gestaltningen blir mitt ansvar, berättar han.
Det andra större uppdraget just nu handlar om lagtingshusets fasad.
För drygt ett år sedan avslöjade Nya Åland att marmorplattorna på lagtingshusets västra fasad sitter löst – så löst att fastighetsverket stängslade in området närmast gaveln av säkerhetsskäl. De porösa plattorna hade böjt sig och en platta skickades till Statens tekniska laboratorium för att hållfasthetstestas.
Svaret var nedslående. Hållfastheten är så dålig att plattorna i teorin kan lossna och falla ner från den 17–18 meter höga fasaden i princip när som helst. Risken för att en enskild platta är ändå begränsad eftersom plattorna sitter ihop med varandra.
Italiensk marmor
Det är många plattor som ska bytas. Enbart på västra fasaden mot Strandgatan finns det 539 plattor, och om man räknar alla plattor på alla fyra sidor kommer man upp till cirka 1 200 plattor som alla väger cirka 60 kilo styck.
Lagtingshuset är kronan i Projekt 77 – lagtinget, Självstyrelsegården, Ålands Museum och hotell Arkipelag – som speglar arkitekturen under andra halvan av 1970-talet.
– Ambitionerna var höga och jag har suttit i arkivet och läst korrespondensen från 70-talet och studerat tävlingsbidragen. Där finns arkitektens intentioner och där kan man hitta ingångar till att kanske göra förändringar, säger Daniel Andersson som också pratat med Helmer Stenros i Helsingfors, arkitekten bakom jätteprojektet.
Marmorn på lagtingshuset är italiensk Carraramarmor, samma som på Finlandiahuset vars fasad ska renoveras på nytt. Arbetet föregås av en studie där ett tiotal olika stenmaterial testas på husets tak och fastighetsverket får ta del av resultatet som ska sammanställas i höst.
Norsk granit?
Daniel Andersson har bekantat sig med möjliga alternativ som finns på marknaden vid sidan av den italienska marmorn som inte är den mest lämpliga i karga vinterförhållanden.
– Det finns natursten av olika typer, säger han och visar prover på gråvit svensk marmor från Närke och gråprickig granit från Norge och Portugal.
Den norska graniten är mycket hård, konstaterar han som också funderar på om olika stenslag kan kombineras på den storslagna fasadväggen mot väster – kanske i form av en relief.
Det är inte heller omöjligt att det blir en publik omröstning om olika alternativ när planeringsstadiet är passerat.
– Men till sommaren kommer vi i alla fall att byta ut kravallstaketet mot något trevligare.
Daniel Andersson påpekar att avsikten med hans anställning inte är att monopolisera arkitettjänster utan snarare att vara till hjälp när upphandlingarna formuleras.
– Inom fastighetsverket är det jag som ska se till att den röda tråden följs i olika projekt och jag ska jobba i alla olika skeden av ett byggprojekt.
