Lodjur tittade fram i Geta
När Geta jaktlag samlades i söndags såg Sven-Erik Karlsson ett lodjur. En hund ur laget stack iväg efter och ägaren kom så nära att han hörde lon fräsa.
Lodjursobservationer har kommit in från många delar av Åland. Senast var det Sven-Erik Karlsson som plötsligt tittade rakt in i ögonen på ett djur på Getaön. Iakttagelsen gjordes i söndags i samband med Geta jaktlags första samling i höst.
– Jag satt i min bil och väntade på kompisar och såg lodjuret, säger Karlsson.
En väninna kom gående mot honom och då skrämdes djuret i väg.
En jaktkamrat fanns i närheten och hans hund satte iväg till skogs efter lodjuret.
– Han hämtade tillbaka hunden och då hörde han lodjuret fräsa, berättar Sven-Erik Karlsson.
Få rådjur kvar
Han tycker dock inte jägarna ska vara oroliga för sina hundar.
– I regel stannar en hund före den utsätter sig för fara, säger han.
I går var laget åter i skogen. Någon ny observation gjorde de inte, men Sven-Erik Karlsson har noterat att rådjursstammen minskat på deras marker.
– Det finns få rådjur kvar nu, säger han.
Och visst kan stammens storlek hänga ihop med närvaron av lodjur, säger landskapets naturvårdsintendent Jörgen Eriksson.
– Det finns tecken som tyder på att rådjur flyttar när lodjur kommer in. Rådjuren är ju höst i rang som god mat näst efter småvilt, säger han.
Inte oväntat
Det är cirka ett år sedan han hörde om någon observation av lodjur i just Geta, men han är inte förvånad över att det nu siktats ett djur på nytt.
– Helt klart har vi en liten stam här, men det är bara fantasier som säger hur många. Det har gjorts iakttagelser nästan överallt på Åland där naturliga förutsättningar finns. För en lo är Åland ett och samma område – de är aktiva och rörliga, säger Jörgen Eriksson.
Hur ska man agera om man möter ett lodjur?
– Man ska inte agera. Stöter man på ett lodjur ser man den inte – den sticker.
Och jägare som har hund i skogen?
– Skulle jag vara lo skulle jag ta bort hunden, så inte ska man släppa iväg den lös om man vet att det finns lo i närheten. Men normalt vill de inte in i batalj med hundar, tvärtom hellre med kattor. Släkten är ju värst, säger Jörgen Eriksson och skrattar.
