DELA

Gnistorna sprakar vilt i het räddningsdebatt

Det handlar om stad kontra landsbygd. Om de frivilliga brandkårerna på landsbygden kontra Mariehamns räddningsverk.
Och det handlar framför allt om känslor.
Nya Åland skrev i går att brister i räddningssamarbetet fördröjde släckningen av en husbrand i Jomala Sviby för ett år sedan och att räddningsverket inte kunde rycka ut förrän klartecken hade kommit från Jomala FBK.
En av dem som ringde i går var Bosse Karlsson, aktiv medlem i Jomala FBK. Han protesterar mot beskrivningen som enligt honom framställer kåren i oförtjänt dålig dager.
– Samarbetet fungerar bra på fältet. Jag är besviken på er journalister som pekar ut Jomala FBK för något som vi inte är skyldiga till.
Under gårdagen ställdes en fråga på Nyans hemsida om varför det dröjde innan Jomala FBK kom till olyckan vid Sparhallen-Kantarellen i måndags och att ambulansen åkte iväg samtidigt som brandbilen anlände – underförstått att det även här handlade om bristande samordning.
Brandchef Lennart Johansson tillbakavisar kritiken.
– Jag kom dit samtidigt som ambulansen. Jomala FBK var först på platsen.


Fyra minuter
Enligt alarmcentralen tog det fyra minuter från larmet innan ambulansen fanns på plats. Lennart Johansson svarar inte på frågan vid vilket klockslag Jomalas bil kom till platsen.
Den första uppgiften som Nya Åland fick i går var att civilpersoner skulle ha hjälpt till vid olyckan. Det stämmer inte, hävdar andra. De civilklädda personerna var i själva verket FBK-medlemmar som jobbar på ett företag i närheten och som därför var snabbt på plats för att hjälpa.
Nya Åland pratade i går med olika ansvarspersoner, men frågan bollades vidare som en het potatis och få var beredda att framträda med namn.


Sammanfattning
Så här kan det som framkom sammanfattas:
– Samarbetsplanen för en gemensam administrativ räddningsmyndighet för hela Åland som är på gång enligt den nya lagen handlar enbart om myndigheten. Det operativa arbetet är skilt från detta.
– Samarbetet haltar svårt inom det operativa arbetet. Enligt vissa är exemplen här ovan ett tecken på det, och det finns fler liknande. Vid en brand i Möckelö i slutet av 1990-talet måste räddningsverkets skylift vänta fem minuter på Jomala FBK, något som resulterade i att skyliftavtal tecknades mellan Mariehamn och Jomala.
– Oviljan till samarbete beror på motsättningen Mariehamn-landsbygdskommunerna. Staden uppfattas av andra kommuner, och främst av grannkommunen Jomala, som Stora Stygga Vargen som vill ta över och kräver att andra kommuner ska betala.
– De frivilliga kårerna känner sin existens hotad.


Konkurrens och prestige
– Det finns ett inslag av konkurrenstänkande, att man ”tar” uppdragen av varann. Prestige- och revirtänkande förekommer också, liksom personliga motsättningar i vissa fall.
– Det råder olika syn på hur man når målet att ge den bästa servicen för invånarna. Ska man vara först på plats och bli hjälte eller är det viktigare att åstadkomma resultat tillsammans?
– Olika försök har gjorts för att få samarbetet på det operativa planet att löpa. Rädslan från beslutsfattarna är att om förändringar tvingas igenom mot kårernas vilja så lägger de ner verksamheten.
– I kommunerna sammanfaller ofta de politiska uppdragen med uppdrag i kåren. Därför finns samarbetsmotståndet på båda nivåerna.
– Debatten är känslostyrd till 110 procent.


Två viktiga saker
Alla som Nya Åland talat med, oberoende av åsikter i övrigt, framhåller två saker som mycket viktiga:
– Alla som behöver hjälp får det. Åland är så litet att eventuella fördröjningar i räddningsoperationer handlar om få minuter. Jämfört med andra orter är räddaren nära när nöd råder.
– De frivilliga brandkårerna uträttar ett ovärderligt arbete. Att ersätta dem med en yrkeskår skulle kosta ofantliga summor och ingår inte i planen.
Läs mer i papperstidningen!

Annika Orre