SÖK
MENY
Budgetbesked dödar arbetsglädjen på naturbruksskolan
– Jag måste ge mig iväg.
Det säger Mikael Johansson, lärare på naturbruksskolan i Jomalaby, efter beskedet att regeringen vill dra ner på lönerna för alla landskapsanställda – och stänga skolan.
Och rektorn Bodil Regårdh jämför sig med befälhavaren som stannar på det sjunkande skeppet medan besättningen går i räddningsbåtarna.
Om landskapsregeringen får som den vill så stängs naturbruksskolan våren 2011. Nyheten spreds snabbt efter att budgetförslaget blev offentligt i onsdags. Skolan har sex heltidsanställda lärare.
– Vissa av dem har sådana specialutbildningar att det kanske inte finns något annat jobb för dem på Åland. Problemet för mig nu är att bibehålla en kvalitativt bra utbildning för de elever som skall vara kvar här till våren 2011, säger Bodil Regårdh.
Hon anar att det inte är någon idé att kämpa för skolans överlevnad.
– Vad jag hörde av ministern när hon lade fram förslaget så finns det stöd för det inom alla partier.
20 år på skolan
Hon firar snart sitt tjugoårsjubileum på skolan. Innan hon blev ordinarie rektor 1998 var hon först växtodlingslärare och sedan vikarie för den dåvarande rektorn Carin Holmqvist.
Skolan fick ett lyft på 90-talet, tack vare hästskötarlinjen och samarbetet med Ålands lantbrukscentrum på samma gård. Och många gick på 40-veckorskursen som krävdes för att få startstöd efter EU-inträdet. Som mest hade man 57 elever. Det var ibland i mesta laget för en skola som är dimensionerad för 50 elever, säger Regårdh.
Ett tag fanns det så många elever att skolan hade en kurskoordinator på halvtid. Men det var länge sedan. Framför allt har antalet elever som skall ta över föräldrarnas gårdar minskat kraftigt.
– De som söker hit nu är inte främst jordbrukarbarn, utan andra ungdomar som vill jobba med djur eller maskiner.
Därför ville ledning satsa på en maskinförarlinje. I Sverige krävs utbildning för att köra grävmaskiner och liknande utrustning för företag. Förr eller senare blir det lag på det i Finland också och då kunde naturbruksskolan ha varit redo.
– Det hade varit helt perfekt för oss, säger Regårdh.
Skolan kunde ha haft ett ”grävmaskinsblock” på 8 veckor och hyrt in utrustningen, så det hade inte behövts någon dyr maskinpark.
– Skolministern tyckte att det var en bra idé, säger Bodil Regårdh.
Men mer än så blev det inte.
Kunde ha räddat
Regårdh tror att den havererade reformen Struktur -07, som skulle gett de åländska skolorna på gymnasienivå en gemensam förvaltning, kunde ha räddat naturbruksskolan.
– Vi är en liten skola och då blir vi ju dyra.
Eleverna är nöjda med utbildningen, säger hon.
– De har kommit vidare. Många av dem studerar i Sverige, och det är alltid någon som far till fastlandet och utbildar sig till agrolog.
Skolan har utexaminerat 100 hästskötare. Så många finns det inte jobb för på Åland, men en del har blivit företagare och andra har fortsatt till vårdutbildningar.
Nybygge för 400.000
Ett par hundra meter från skolbyggnaden på Jomala gård står ett nybyggt dikostall. Den gamla ladugården för skolans mjölkkor var i så dåligt skick att den revs och mjölkkorna såldes 2005. I stället beslöt den förra regeringen att gården skulle få ett stall för 40 dikor.
– I runda svängar har det kostat runt 400.000 euro. Och nu står det i budgetförslaget att Jomala gård skall säljas.
Dikostallet på cirka 500 kvadrat är knappast tillräckligt för den som köper gården, tror hon.
– Man skall nog ha fler än 40 dikor för att det skall löna sig.
Läs mer i dagens Nya Åland.
