140 miljoner euro förlorade på Nordea-lån
Chipskoncernens förra chef Sture Carlson är långt ifrån ensam om att ha satsat pengar i Nordeas masskuldebrevslån Mermaid, sjöjungfrun.
I hela landet har 1.500 placerare satsat – och förlorat totalt 140 miljoner euro.
I början av september avslöjade Nya Åland att Sture Carlson stämt Nordea inför rätta efter att ha förlorat det kapital han satsat för tre år sedan, nästan 300.000 euro, i Nordeas masskuldebrevslån Mermaid. Han hade senare satsat ytterligare nästan 200.000 euro i ytterligare ett Mermaid-masskuldebrevslån och räknar med att också det kapitalet är försvunnet.
Sture Carlson hävdar i sin stämningsansökan att han uppfattat placeringen som säker så till vida att han skulle få tillbaka det satsade kapitalet om Nordea inte gick i konkurs fram till utbetalningsdagen. Nordea har fått förlängd tid med en månad för att svara.
I samhällsprogram
För ett par veckor sedan togs Nordeas Mermaid-karusell upp i samhällsprogrammet MOT i finska Yle. Redaktören Magnus Berglund intervjuade företrädare för Nordea, Finansinspektionen och Värdepappersnämnden, men lyckades få bara en av de totalt 1.500 personerna som placerat kapital i Mermaid att uttala sig inför kameran.
Programmet hade titeln ”Sjöjungfrun och Nordeas pojkar” och innehöll mycket intressant.
Privatpersonen som framträdde berättade att Nordea sålt Mermaid-produkten på en kundbjudning som banken ordnade. Kunderna måste bestämma sig fort, annars skulle den nya produkten ta slut, de utlovades 6 procent årlig ränta och fick informationen att kapitalet var säkrat. Prospektet fick de se först i samband med att de tecknade under placeringsavtalet.
Ungefär samma sak berättade andra som redaktören talat med men som valde att inte framträda.
CDO-lån
I prospektet nämndes inte att Mermaid – bankens eget namn – i själva verket var ett så kallat CDO-lån (Collateralized Debt Obligation) som normalt inte säljs åt vanliga bankkunder utan enbart åt placeringsproffs som är införstådda med risken.
I just det här ”paketet” hade pengar placerats i hundra olika bolag. Sju av bolagen försattes i likvidation i och med finanskrisen, och det ledde till att hela det placerade kapitalet gick förlorat. Bland bolagen fanns de isländska bankerna Landsbanki, Glitnir och Kaupthing och de amerikanska bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae.
MOT-redaktionen har konsulterat branschproffs för att få veta hur de sammanlagt tolv Mermaid-produkterna är uppbyggda. Men inte ens för proffsen öppnar sig konstruktionen och det går inte att få reda på hur långt lånekedjan sträcker sig. Deras bedömning är att CDO-lån inte över huvud taget ska säljas åt vanliga placerare.
Sture Carlsons fall
Det framgår att målgruppen med Mermaid var personer med mer än 250.000 euro i förmögenhet. Om någon till exempel fick ett större arv in på sitt konto erbjöds Mermaid som en trygg och riskfri placering med 4-6 procents ränta. Också pensionsstiftelser och företag gjorde stora placeringar, heter det i programmet där Nordea upprepar sin version gång på gång – att banken har förklarat vilka riskerna var innan placeringsavtalen ingåtts.
Också Sture Carlsons fall refereras i programmet. ”För fyra år sedan lockade Nordea åländska Chipsmiljonären Sture Carlson som kund. Placera 6 miljoner euro så bygger vi en riskfri portfölj, uppges lockropet ha ljudit. Som avkastning lovades 7 procent per år. Den trygga halvan av portföljen var Mermaid. men till lycka för både Nordea och Carlson placerade han bara 300.000 euro”, sades i programmet.
Direktören visste inte?
Av stämningsansökan får man intrycket att också den lokala bankdirektören trodde att kapitalet var säkrat, löd fortsättningen.
”I det skede när Mermaid förlorat bara en del av kapitalet lugnade Nordeas direktör Carlson med att kapitalet var säkrat. Carlson placerade ytterligare 200.000 euro i Mermaid”.
Också andra ålänningar som Nyan har talat med har placerat pengar i Mermaid-lånen och förlorat dem.
I programmet får Finansinspektionen kritik för att först i juni i år skicka ut ett pressmeddelande som allmänt talar om att allt tal om riskfria värdepapper är vilseledande.
Den avslutande frågan i programmet var: Hur vilseledande ska det vara innan Finansinspektionen tar tag i det och gör en brottsanmälan?
