Kvinnornas tid är inte nu, heller
Sedan den 4 november jobbar kvinnor gratis resten av året, och en snabb blick på förra veckans skattetopp avslöjar att ingen av de högst placerade kvinnorna är där för sin förvärvsinkomst. Det står klart att kvinnorna fortfarande inte har det dominerande inflytandet över samhället, och troligtvis inte kommer att ha det de närmaste åren heller.
I årets åländska skattetopp hittas de fem kvinnor med högst inkomster på platserna 7, 19, 20, 22 och 27. Det måste ses som ett framsteg jämfört med förra årets kvinnliga toppnotering på plats 37, men en snabb blick på kolumnerna visar dock att det inte är för sin lön de befinner sig på toppen, utan för sina kapitalinkomster. Deras förvärvsinkomster varierar mellan noll och 76 884 euro, med en medianinkomst på 33 901 euro.
Av topp 50 av alla på skattelistan är 43 män och sju kvinnor. Av dessa 43 män har 24, alltså cirka 56 procent, en förvärvsinkomst över 100 000 euro. Av de sju kvinnorna är det en (1) som tjänat över 100 000 euro.
Kapitalinkomster i all ära, men att allt fler kvinnor är med på skattetoppen, och på allt högre positioner, går inte att förklara med att lönerna blir mer jämlika eller att fler kvinnor tar plats som näringslivstoppar.
Könsfördelningen i skattelistans toppskikt avslöjar att män enligt gammalt mönster är överrepresenterade på chefspositioner. Ändå har kvinnorna sedan många år tillbaka en genomsnittligt högre utbildning än män.
När Ålands statistik och utredningsbyrå, Åsub, förra året presenterade den jämställdhetsstatistik de uppdaterar vart fjärde år framkom att åländska kvinnors inkomst av näringsverksamhet och förmögenhet är mindre än hälften av männens. Proportionerna mellan mäns och kvinnors skattepliktiga inkomster har dessutom inte utvecklats alls på hela 2000-talet.
Vi stampar alltså på stället. Det konstaterar även tidningen Hufvudstadsbladet som den 4 november rapporterade att kvinnor från och med den dagen jobbar gratis resten av året. Uträkningen baserar sig på att kvinnor tjänar 84 procent av männens genomsnittslön, enligt Statistikcentralens senaste siffror.
Det är samma datum som förra året, och sedan år 1995 har lönegapet mellan könen faktiskt bara minskat från 21 procent till dagens 16.
Fortsätter utvecklingen i samma snigeltakt kommer kvinnor och män ha jämlika löner först år 2100.
Idrottsvärldens orättvisa lönefördelning mellan män och kvinnor är ett debattämne som lyfts titt som tätt. Senast i torsdagens Nyan återfinns en jämförelse mellan Ålands två ligalag i fotboll, IFK Mariehamn och Åland United.
Skillnaderna blir slående när de sätts på pränt: En genomgång av de två lagens spelarbudget ger vid handen att herrspelarna i IFK tjänar i snitt omkring 2 000 euro per månad. ÅU:s spelarbudget räcker till en snittlön på 5 400 euro – per år – för damspelarna. Delat på deras tiomånaderskontrakt ger det en stabil månadslön på 540 euro.
I reportaget framgår det att IFK Mariehamn sedan flera år tillbaka har gått in för att spelarna inte ska behöva jobba vid sidan om fotbollen. En halv artikel tidigare levererar Åland Uniteds sportchef Mikael Virta det talande citatet att spelarna ”är fria att jobba var de vill så länge det inte inkräktar på deras förutsättning att spela fotboll”.
Vänder man på resonemanget kan man säga att fotbollen inkräktar på damernas möjligheter att tjäna en resonlig månadslön.
Så var landar vi i det här? Det är egentligen inget nytt under solen, men vi står med ett system som gör samhället mer ohållbart och sämre fungerande än det kunde vara under rättvisa förhållanden. Frågan är hur vi kommer vidare härifrån.
Katariina Sahlberg som är jurist på tjänstemannaunionen STTK säger till Hufvudstadsbladet att en lösning vore att ändra jämställdhetslagen. Syftet skulle vara att öka transparensen inom lönesättningen.
För det går faktiskt att lagstifta bort en del av ojämställdheten. Det går också att målmedvetet ta fram handlingsplaner för attitydutveckling bland barn och ungdomar. Det här har våra politiker alla möjligheter att göra.
Med ett år kvar till val är det också hög tid för de politiska partierna att minnas att representation spelar roll. Med fler kvinnor, hbtqia+-personer, personer med funktionsvariationer och andra minoriteter på beslutsfattande poster har vi kortare väg till ett mer rättvist och inkluderande samhälle.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
