Enig kritikerkör hyllar Amanda Jansson som Maja
Filmen ”Stormskärs Maja” får ett positivt mottagande från recensenterna. Att Amanda Jansson briljerar i huvudrollen är alla eniga om – däremot är det delade uppfattningar om Tiina Lymis omgestaltning av Maja som person.
Hufvudstadsbladets Sara Ehnholm Hielm ger filmen fyra stjärnor av fem.
”I Tiina Lymis kapabla händer kommer 1800-talets åländska skärgårdsliv och framför allt den skälvande, levande, lysande Maja besynnerligt nära dagens åskådare”, skriver hon, och hyllar Amanda Jansson i titelrollen: ”Hon har en så rörlig mimik och uttrycksfull kropp att hon lätt kan gå från barnslig flicksnärta till utarbetad skärgårdskäring”.
Enligt Sara Ehnholm Hielm är filmen dock stilistiskt ojämn, och inte nyskapande sett till det estetiska. ”Men filmens lite klumpiga direkthet och enkelhet är också dess styrka”, skriver hon.
”En naturkraft”
Svenska Yles Silja Sahlgren-Fodstad medger inledningsvis att hon har farhågor: ”I en tid präglad av nytolkningar hade jag svårt att fatta poängen med att damma av just den här storyn. Men oj – vad fel jag hade!”
Enligt Silja Sahlgren-Fodstad övertygar Tiina Lymi både som manusförfattare och regissör.
”Ur de fem romanerna om Maja har hon mejslat fram en självständigare och starkare kvinna än det porträtt Anni Blomqvist tecknade. Detta utan att det känns vare sig påklistrat eller krystat.”
Också Silja Sahlgren-Fodstad hyllar Amanda Jansson,
”Hennes Maja är en naturkraft, ett väsen vars bara fötter är som fastvuxna i den rödskimrande graniten. (…) Amanda Jansson var visserligen övertygande redan i Den tunna blå linjen, men med Maja spränger hon alla gränser och kan med lätthet konkurrera med vilken världsstjärna som helst. Träffsäker är även Linus Troedssons tolkning av den sävliga, envisa och livsbejakande Janne.”
”Överromantiserad”
”Strålande Amanda Jansson räddar överromantiserad Stormskärs Maja” är rubriken på Petter Lobråtens recension i tidningen Åland.
”Förutom personernas namn och delar av själva ramverket är mycket av handlingen helt nyskriven av filmens regissör och manusförfattare Tiina Lymi som har fallit för frestelsen att modernisera och romantisera och därmed tyvärr banalisera denna åländska skärgårdsberättelse,” skriver han, och fortsätter:
”Att göra filmmanus på en roman går nödvändigtvis ut på att förkorta och renodla. Men att som i denna film, helt förändra grundpremisserna och skriva till en lång rad nya bärande scener, det är något annat.”
Enligt Petter Lobråten kan Tiina Lymis version av Stormskärs Maja därför te sig som en veckotidningsnovell jämfört med Anni Blomqvists mogna prosa. Han sällar sig dock till hyllningskören när det gäller Amanda Jansson i titelrollen:
”Med varenda fiber i sin kropp är hon den moderna Stormskärs Maja. Hon är i bild i stort hela filmen och hennes uttrycksfulla ansikte förmedlar oändligt känsligt Majas alla olika tankar och sinnesstämningar. Den åländska dialekten sitter perfekt. Amanda Janssons starka och levande närvaro gör att jag bryr mig om hur det ska gå för Maja. Hon bär filmen.”
”Ljus och hoppfull”
Pertti Avola i Helsingin Sanomat beskriver filmen som ljus och hoppfull trots en del tragiska händelser, och en film som fint väver samman en romantisk kärlekshistoria, den hårda vardagen på ett skär, och naturens skönhet.
”Patriarkala traditioner gör Maja till en fånge i föräldrahemmet, men på den avlägsna ön vinner hon i självständighet och självförtroende, så till den grad att hon lyckas få sin vilja igenom mot en dryg bankir. Och är fisket lättare i byxor drar Maija på sig sin mans byxor, till de besökande släktingarnas förskräckelse.”
Amanda Janssons rollprestation präglas enligt Pertti Avola av extraordinär lyhördhet och nyansrikedom. ”Genom henne är det lätt att leva sig in i Majas öde och engagera sig i det”.
Han sätter ett frågetecken kring sekvensen med de engelska soldaterna som slår sig ner på Stormskäret – kanske är den lite för lång, även om den bidrar till en mer mångfacetterad bild av Maja som person. Han är också tveksam till slutscenerna, som är lite klumpiga och till och med antiklimaktiska.
”Men det kan man förlåta i en så i övrigt stark filmberättelse”.
Nya Ålands egen recension av filmen publicerades i torsdagens tidning.
