”Det räcker inte med att säga att vi behöver arbetskraft”
Diskussionstillfället om äldrevården på Åland utmynnade i att man skulle bilda en arbetsgrupp med flera av aktörerna. Stefan Simonsen, vikarierande förbundsdirektör på Oasen, tog på sig att sammankalla.
Stefan Simonsen var glad åt att diskussionen ordnades.
– Det är alltid positivt att sätta sig ner med en gemensam agenda för att se hur man kan lösa den tillsammans. Eftersom Oasen har varit med om att lyfta frågan med personalbrist så vill vi också vara med och lösa den. Därför tog jag ansvaret för att sammankalla till ett möte, säger han.
Den tilltänkta arbetsgruppen ska alltså se över hur man gemensamt kan bekämpa personalbristen och på sikt lösa frågan om de psykogeriatiska patienternas vård.
– Kallelsen kommer att gå ut också till de kommuner som inte var representerade på mötet, och till kommunförbundet, säger Stefan Simonsen.
Han konstaterar att Oasen brukar ha i snitt 4-6 patienter med psykisk ohälsa.
– Tar du med de patienter som vårdas i Mariehamn och i de kommuner som inte hör till Oasen så har du ett underlag. De behöver vårdas av specialutbildade och om vi inte har sådana så måste vi utbilda dem. Boende i små enheter och utbildad personal: det är vad de här patienterna behöver.
Mer koordination
När det gäller behovet av personal vill Stefan Simonsen se gemensamma åtgärder på Åland.
– Vi behöver utbilda fler närvårdare, vi behöver få folk att vilja flytta hit och jobba. Men det krävs mycket mer koordination för att vi ska få till det: det räcker inte med att säga att vi behöver arbetskraft. Vi ska också vara beredda att hjälpa till med bostad, språk, med mera – de ska ju leva här och inte bara arbeta här.
Oasen har skickat en projektansökan till landskapsregeringen om medel för att bygga ett demenscenter.
– Vi vet att Mariehamns stad är på gång att göra detsamma. Vi är öppna för samarbete – det smarta är att göra något tillsammans, i stället för att bygga två center. Och om det går så att landskapsregeringen på några års sikt återtar ansvaret för institutionsvården, den som de tidigare hade på Gullåsen, då får vi mer utrymme för demensvård.
Vad händer härnäst?
– Jag tror att mötet vi kommer att ha ger svar på nästan alla frågor som har med detta att göra. Det viktigaste är att man sätter sig ner – vem som gör vad får vi se.
