SÖK
MENY
Tusentals människor har dött i samband med protesterna mot regimen i Iran. Protesterna började som demonstrationer mot den allt sämre ekonomin och skenande levnadskostnader, men omfattar nu också kritik mot hur landet styrs i allmänhet. Ahmad Shafiei, som kom till Åland 1992, hoppas att protesterna ska leda till stora förändringar i hemlandet som har styrts av regimen sedan revolutionen 1979.
– När människor börjar protestera så tar de till vapen och börjar skjuta. Så har det sett ut i 47 år nu. Enough is enough, säger han.
Ahmad Shafieis släktingar i Iran ringde på tisdagen och hann berätta att de mår bra. Sedan bröts samtalet. Regimen har släckt internet- och telefonnäten i landet och informationen om vad som händer är knapphändig. Ahmad Shafiei berättar att iranier som lyckats ta sig ut ur landet vittnar om hemska scener.
– Det är ett helvete, regimen har svarat med massmord. Folk som vänder sig till sjukhus för att ge blod till skadade nekas inträde. Anhöriga som har förlorat nära och kära måste acceptera en officiell förklaring att deras familjemedlemmar varit trogna regimen och dödats av motståndare trots att det inte är sant, eller betala stora summor pengar, för att få ut kropparna så att de kan begravas. Det är något som sattes i system redan då vi levde i Iran, att kräva familjer på pengar för att få ut deras mördade anhörigas kroppar.
Protesterna inleddes i slutet av december och har intensifierats den senaste veckan. Enligt internationella medier har över tolvtusen demonstranter dödats och bårhusen räcker inte till. Läkare har berättat för människorättsorganisationer att många av offren skjutits med hagelgevär i ansiktet, främst ögonen, så att demonstranterna inte ska kunna se. Förutom att sjukhusen är överfulla så har också vårdpersonal svårt att ta hand om patienter eftersom säkerhetstrupper tränger sig in för att gripa skadade demonstranter, enligt den brittiska tidningen The Guardian. På onsdagen meddelade också USA:s president Donald Trump att han planerar ingripa för att stödja protesterna och att förhandlingar med regimen i Iran är på gång. I skrivande stund har USA inte agerat.
– Som en person i exil kollar jag läget hela tiden. Man lever ett dubbelliv, ibland är jag ålänning och ibland är jag iranier. Så allt som händer påverkar vårt liv direkt eller indirekt och vi följer nyheterna hela tiden, säger Ahmed Shafiei.
Progressiva reformer
Irans moderna historia har kantats av statskupper, politisk instabilitet och revolutioner. Under 1950- och -60-talen genomfördes flera sekulariserande reformer för att modernisera Iran, bland annat infördes rösträtt för kvinnor och en mer progressiv familjepolitik. Under 70-talet rådde högkonjunktur och allt fler fick tillgång till högre utbildning, vilket ledde till ett uppsving för medelklassen – något som religiöst konservativa grupper reagerade med missnöje över. De skriftlärda religiösa ledarna, mullorna, ingick en allians med den traditionella köpmannaklassen och shahen Reza Pahlavi störtades i ett blodigt uppror i det som kom att bli den iranska revolutionen. Alliansen föll senare samman och Hizbollah befäste sin makt genom att förbjuda alla andra partier. Sedan dess har Iran styrts som en strikt fundamentalistisk islamsk republik under först Ayatollah Khomeini och sedan 1981 av Ali Khamenei som högsta religiösa ledare. Senast protester av den här storleken skedde var i september 2022 efter att 22-åriga Mahsa Amini dog i polisförvar efter att ha gripits för att ha burit sin slöja på fel sätt. När oroligheterna lagt sig i februari 2023 hade minst 550 personer dödats och 19 000 gripits, varav sju avrättades. Den politiska ledningen förblev dock oförändrad och regimen ostörd. Ahmad Shafiei hoppas att det blir annorlunda den här gången.
– Jag hoppas på förändringar, stora förändringar. Just nu är man arg, men samtidigt också glad. Det är en konstig känsla, säger han och fortsätter:
– Vi vet sedan tidigare att regimen inte ger upp genom diskussioner. När människor börjar demonstrera tar regimen till vapen och börjar skjuta folk. Så har det varit i 47 år, sedan Khomeini kom till makten 1979. Enough is enough.
Shafiei tror och hoppas att globaliseringen och en ökad kommunikation med omvärlden har lett till att befolkningen blivit mer medveten.
– Det iranska folket har offrat enormt mycket under 120 år med flera revolutioner och protester. Varje gång har de hamnat i blodbad och lurade av ledare som tagit makten. Men det är annorlunda nu jämfört med 1979, folk har tillgång till internet och kan ha kontakt med iranier som bor utomlands som kan berätta hur deras liv ser ut.
Risk för nytt förtryck
Även om regimen störtas finns oro för nytt totalitärt styre i Iran, men inte nödvändigtvis med religiös koppling, menar Ahmed Shafiei.
– Folket är enat mot regimen nu, men samtidigt känner jag och en stor del av andra iranier oss oroade för en annan hotbild. Personligen är jag mest bekymrad över en ny rörelse som har startats av kronprinsen, alltså sonen till tidigare shahen Pahlavi.
Enligt Shafiei försöker Reza Pahlavi, som uttryckt intresse för att leda en eventuell interimsregering om regimen faller, påverka protestaktioner utanför Iran där Pahlavi-vänlig propaganda sprids och demonstranter misshandlas och hotas om de inte stödjer honom.
– Han har börjat positionera sig som efterträdare och försöker ta kontroll över demonstrationerna. Samtidigt är han ett beprövat alternativ internationellt. Omvärlden har sett hur hans pappa styrde landet tidigare och vet vad de kan vänta sig, så det känns säkert tryggare för dem.
Ifall regimen faller har Iran möjlighet att bli en vägledande demokrati i Mellanöstern, menar Shafiei.
– Om det iranska folket lyckas störta regimen och bilda en demokratisk regering blir man en bra förebild för andra länder i närregionen. Ett annat exempel var Saudiarabien som hyllades så mycket för att de lät kvinnor köra bil, och då är det långt från de mål som finns för kvinnors rättigheter. Så om man lyckas med ett sekulärt styre i Iran så påverkas hela regionen positivt av det.
Ahmed Shafiei sätter stort hopp till den unga befolkningen i Iran.
– Folk är modiga. Ungdomarna, speciellt kvinnor och unga flickor, hade inte lika stor chans att påverka under tidigare revolutioner som nu och spelar stor roll för Irans framtid.
Vågar du vara optimistisk och tro på ett demokratiskt Iran?
– Jag är mycket optimistisk. Folk har blivit mognare och klokare och behovet av förändring är enormt. Inte bara ekonomiskt, utan också när det gäller att landet ska vara sekulärt och att politisk makt och religion ska hållas åtskilda.
