SÖK
MENY
”Rent litterärt är boken nämligen inte något mästerverk – snarare är det skildringen av en persons upplevelser i en specifik tid och på en specifik plats som gör den intressant.”
Det skriver Hufvudstadsbladets Elliot Lundegård om Anni Blomqvists sista bok ”Havet finns inte mer” (1989), aktuell som nyutgåva av Schildts & Söderströms, där hon skriver om sorgen efter sina barn och sin man som alla dog före henne.
”Ska jag förstå den här till synes platta och konstaterande beskrivningen av sorg som ett sant uttryck för känslan av att världen blivit just platt, färglös, präglad av en enda stor trötthet? Kanske”, skriver Elliot Lundegård, som avslutar:
”Det som ger behållning åt läsningen är i stället att boken blir ett sorts etnografiskt tidsdokument av hur sorg och kris kunde hanteras innan samtidens terapeutiserande förhållningssätt blivit kutym.” (ss)
