Vilken kandidat förtjänar de åländska rösterna?
Det lär stå mellan Alexander Stubb, till höger, och Pekka Haavisto när presidentvalets första omgång genomförs om drygt två veckor. Båda är bekanta för ålänningarna och har goda kunskaper i svenska. Men vem är bäst för Åland?
Inledningsvis är det värt att konstatera att det svenska språket har en nästan unik ställning i årets presidentvalskampanj. Li Andersson, Harry Harkimo och Alexander Stubb räknas av Hufvudstadsbladets ledarsida som finlandssvenskar (vi återkommer till det senare i texten) medan Pekka Haavisto, Olli Rehn och även tydligen Jussi Halla-aho alla bedöms ha goda kunskaper i svenska. HBL menar också att Jutta Urpilainens och Sari Essayahs kunskaper i svenska är goda. Därmed är det bara Mika Aaltola som i startfältet inte klarar sig på landets andra officiella språk.
Två presidentkandidater har under hösten och vintern varit favoriter att gå till den andra omgången, och båda har en stark svenskkoppling (vilket även den här ledarsidan har skrivit om tidigare). Den senaste opinionsmätningen publicerad i Helsingin Sanomat visar att Alexander Stubb ligger etta – med Pekka Haavisto strax bakom sig. De samlade i slutet av december ett stöd på 24 respektive 22 procent, vilket betyder att valet på inget sätt är avgjort. Sannfinländaren Jussi Halla-aho låg på tredje plats – på ett betryggande avstånd (13 procent av stödet).
Både Stubb och Haavisto har på förhand bedömts bli bra presidenter för Åland. Men det finns nyansskillnader i synen på presidentskapet och förhållandet till Åland som ändå är värda att uppmärksamma.
Nya Åland presenterade i veckan sin valkompass i samarbete med Yle. Där finns tre frågor som specifikt rör Åland som Nya Åland redogjorde för i onsdagens tidning. Se de exakta formuleringarna längst ner i den här texten.
Alexander Stubb väljer att inte ta ställning till påståendena som rör demilitariseringen och soldater på Ålandsöarna. Istället skriver han att man kan föra en diskussion om att riva upp demilitariseringen – men att det måste göras lugnt och sansat och tillsammans med ålänningarna. Inte heller vad gäller det svenska språket får väljarna ett särskilt klart besked. Stubb konstaterar att Finland har två nationalspråk – finska och svenska – och nöjer sig med det.
Pekka Haavistos svar är lite mer inställsamma gentemot de åländska väljarna – även om också hans svar lämnar en del att önska. Andemeningen i Haavistos svar är att eventuella förändringar ska ske i samråd med ålänningarna. Det är förstås snällt att utgå från den åländska folkviljan. Men demilitariseringen bygger inte på vad lokalbefolkningen tycker om saken. Det handlar om internationella avtal, som har varit i kraft så länge att demilitariseringen och neutraliseringen numera bör betraktas som sedvanerätt.
Vad gäller kommunikationen på svenska är Haavisto något tydligare än Stubb: statsledningen och myndigheterna bör kunna föra samtal på båda de inhemska språken.
Ingenting sker förstås i ett vakuum – och det är inte upp till presidenten allena att besluta om frågor som rör demilitariseringen eller språket. Därför är det onödigt att dra för stora växlar på svaren. Men presidenten har en viktig, aktiv, roll i självstyrelsen – som systemets sista utpost. Därför är det extra viktigt att den kandidat som får ålänningarnas röst också förstår den åländska situationen.
Svaren vittnar om att varken Stubb eller Haavisto helt tar avstånd från möjligheten att riva upp demilitariseringen. Svaren om svenskan vittnar också om att de inte riktigt tycks vara a jour med de bekymmer som våra lokala myndigheter upplever med rikskommunikationen på svenska, något som det har rapporterats flitigt om.
De otydliga svaren borde ändå rimligtvis leda till en viss osäkerhet hos de åländska väljarna. En analys av läget är att ett alltför tydligt ställningstagande för minoritetsspråket eller demilitariseringen riskerar att skrämma bort finska väljare – som ju är betydligt fler. Det kan också vara en av förklaringarna till att Alexander Stubb har försökt tona ner sin finlandssvenskhet i valrörelsen. Men om man inte vill stå upp för demilitarisering och svenska språket i valrörelsen, vilka garantier finns för att man gör det som president?
Av samtliga presidentkandidater är faktiskt Li Andersson den som tydligast tar ställning för Åland – både vad gäller demilitarisering och språkfrågan.
Folk i allmänhet vill rösta på en vinnare. Därför lär många rösta på antingen Alexander Stubb eller Pekka Haavisto redan i första omgången – så brukar valpsykologi fungera. Och trots att den här ledaren lyfter upp tvetydigheter i svaren så ska man inte förväxla det med att någon av de här kandidaterna är svaga, ur ett åländskt perspektiv. Men det finns ändå skillnader och det finns anledning att som väljare läsa på vilken kandidat som passar dig bäst innan du går till valurnan.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
