Viking Line mår dåligt det kan smitta Åland
Hur oroade ska vi vara över de dystra siffror som Viking Line levererade i går? Mycket.
Sjöfarten står inför utmaningar av sällan skådat slag. De skenande oljepriserna sätter en närmast orimlig press på rederierna att kapa kostnader och höja intäkter. Bedömare liknar krisen för sjöfarten vid de svåra åren på 80-talet.
Med all önskvärd tydlighet syns detta i Viking Lines delårsrapport. Förlusten skrivs till nästan 20 miljoner, och företaget flaggar för nya sparprogram och ett dåligt årsresultat. Till detta ska också läggas det svaga resultatet för 2011. Efter en genomläsning av rapporten är det klart att det är bunkerpriserna som ställer till det.
Det är både bra och dåliga nyheter. Bra för att företaget sköter sig, sett till att antalet passagerare är stabilt och transporterna går upp. Dåligt för att Viking Lines framtid ligger mer i händerna på oljemarknaden än hos ledning och styrelse.
Viking Line måste spara och samtidigt höja intäkterna. Problemet är att hitta en väg ur den rävsax som besparingar och intäktshöjningar ger. Personalneddragningar eller – om det går så långt – utflaggningar ger sämre service ombord, det ger en mindre lockande produkt att sälja till ressugna. Höjda biljettpriser har samma effekt på dem som funderar på en kryssning.
Risken för en dödsspiral, där besparingar och höjda priser leder till färre passagerare som leder till färre turer och så vidare, tycks verklig.
Så vad ska rederiet göra? Kanske borde man inte varit fullt så försiktiga med att förnya sin flotta de senaste decennierna. Konkurrenten Tallink Silja har, som bekant, tagit stora lån för att ha fräschare fartyg på Östersjön. Tallink Silja visade i fjol upp en vinst om 38 miljoner, Viking räknade ihop 10. Nu finns det förstås en hel del andra anledningar än bara själva fartygen, så som personalsammansättningen och annat, men frågan är ändå väsentlig.
Med den stentuffa konkurrensen om kryssningsresenärerna spelar miljön i vilken du ska spendera ett eller två dygn stor roll. Här ligger Viking efter sina konkurrenter. Med all sannolikhet kommer detta att ändras på Åbo-Stockholm-rutten när Grace blir klar, men det är trots allt bara en rutt.
Är det så att det behövs en nyemission för att skapa det finansiella utrymmet som en rejäl upprustning av flottan kräver? Man kan också ifrågasätta den nyss hållna stämmans beslut att dela ut 50 cent/aktie i dividend, när krisen är halvvägs genom dörren.
Sedan är det besparingssidan. Hur länge kommer Viking Line att ha råd att ha kvar finsk, svensk och åländsk personal ombord? Fakta är att Tallink Siljas personal kostar 5 euro mindre/passagerare än Vikings (13,9 euro/person mot 19,1 enligt Hufvudstadsbladets uträkning).
Det är en fördel att ha svensk- och finskspråkig personal ombord, det uppskattas av kunderna – men hur länge är det ekonomiskt hållbart? Står vi inför en utflaggning av de rödvita fartygen?
Frågorna är många, svaren betydligt färre. Men en sak är säker: det är av största vikt för Viking Line att hitta svaren, liksom det är av största vikt för Åland i allmänhet och Mariehamn i synnerhet.
Viking Line är en viktig del i Ålands ekonomi. När Viking Line mår dåligt riskerar Åland att smittas.
Och nu är patienten rejält krasslig.
