Finlands regering går hårt åt verksamhetsbidragen i nästa års budget. Bland de organisationer som ser ut att förlora hela sin allmänna finansiering finns FDUV – takorganisation för DUV på Åland och andra regionala systerföreningar i Svenskfinland. Det är inte bara ett hårt slag mot organisationerna, som länge kämpat för jämlikhet och mänskliga rättigheter i vårt land, det är också ett hårt slag mot välfärdssamhället i stort.
FDUV är intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland. En stor del av dess finansiering, nära hälften, sker genom stöd från statsbidragsmyndigheten Stea.
Förutom stora nedskärningar i Stea-bidragen så har också kraven för att få dem förändrats – FDUV ska klassas som centralorganisation och förlorar därmed rätten till stöd för bland annat påverkansarbete och stora delar av administrationen. Det innebär att nära 70 procent av det totala bidraget ser ut att försvinna – en summa på strax under 500 000 euro.
Som Nyan tidigare skrivit är detta inte något som påverkar DUV på Åland ekonomiskt, eftersom deras verksamhet finansieras med Paf-medel, men det kan i stället få andra betydande konsekvenser här.
Det är just påverkansarbetet och intressebevakningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning som FDUV genomför som har stor betydelse för medlemmarna i DUV på Åland.
– För vår målgrupp är det otroligt viktigt eftersom många av dem inte kan föra sin egen talan, sade Susan Enberg, verksamhetsledare för DUV på Åland, i Nyan den 2 september.
Den tillgänglighet och inkludering som är möjlig i vårt samhälle i dag är resultatet av hårt arbete. FDUV jobbar uttryckligen för att ge personer med intellektuell funktionsnedsättning en jämlik ställning i samhället och för att säkra deras rätt till service och stöd på svenska. Det innebär bland annat att de förfogar över en materialbank med publikationer, guider, handböcker och liknande på lättläst svenska, en tjänst som DUV på Åland har stor nytta av.
Hur kan ett beslut om att kapa i finansieringen av det här arbetet anses motiverat? Efter att vi så länge strävat mot ett mer inkluderande samhälle för alla, så tar man nu risken att vända den utvecklingen till det sämre?
Finansministeriets budgetförslag uppgår till 92,2 miljarder euro, vilket innebär ett underskott på 12,9 miljarder. FDUV:s knappa 500 000 tycks i det här sammanhanget vara en ganska obetydlig summa för den finländska staten. Är en så här liten inbesparing faktiskt värd risken för så stora konsekvenser?
Det är förståeligt att det i budgeten behöver göras inbesparingar på bred front och det kan inte vara en lätt sak att prioritera vem som ska drabbas av dem och inte. Men är detta faktiskt en verksamhet som man tjänar på att spara in på? I fallet med FDUV verkar beslutet både direkt skadligt och potentiellt mer kostsamt för samhället i längden.
Sedan 1965 har DUV på Åland kämpat för att sprida kunskap och för att förbättra livskvaliteten och livsvillkoren för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer.
Så här står det i organisationens framtidsvision:
”Samhället bör ta ansvar för att personer i behov av särskilt stöd erbjuds de insatser, resurser och hjälpmedel som är nödvändiga för att kunna utvecklas optimalt och att kunna ha ett meningsfullt liv.”
Det går inte annat än att instämma – samhället bör ta ansvar. Tyvärr verkar det vara andra prioriteringar som gäller i rikets budgetförhandlingar.
Förlorade tjänster och försvagade röster är tacken som dessa organisationer nu får för att ha byggt upp och försvarat individens rättigheter och plats i gemenskapen. Att äventyra framtiden för hela FDUV är på lång sikt också att riskera välbefinnandet för alla dess medlemmar.
I en intervju i Nyan den 17 september sade riksdagsledamot Mats Löfström att man från svenska riksdagsgruppens sida kämpat för Stea-bidragen och att han hoppas att det ännu går att ändra på beslutet om nedskärningar. Bland annat har riksdagsgruppen hållit möte med FDUV.
Han beskriver de här nedskärningarna som att ”gå åt de mest sårbara”, vilket han har rätt i.
Det må råda stora sparkrav, men här måste det finnas ett sätt att göra om och göra rätt.
Sådana här beslut hör inte hemma i Finland, om vi vill fortsätta kalla oss för ett välfärdssamhälle.
