Världsförbättring en fråga om vilja och engagemang
Världen kunde bli en bättre plats, om vi orkade försöka.
På vilket sätt har världen blivit bättre under 2010? Har fler människor fått jobb? Är det fler som segat sig över gränsen från svält till existensminimum? Har fred och rättvisa uppbringats åt fler människor som lever i krigets skugga?
Har miljöproblem blivit lösta? Har förstörelsen av regnskogen stoppats? Har man slutat abortera flickfoster för att pojkar är mera värda?
Nej. Nej. Nej.
Allt gammalt skit är kvar, och nytt tillkommer hela tiden. Om man lyckats ta sig några steg framåt på en plats så har man backat ännu fler på en annan.
Den stora tragiken ligger i att många av de riktigt allvarliga problemen i världen går att lösa, ganska enkelt till och med. Men vi gör det inte.
Ta till exempel aids-epidemin, den som i välmående, västerländska samhällen är mer eller mindre under kontroll tack vare de effektiva bromsmediciner som utvecklats. I de fattigaste länderna, där flest människor smittas av hiv och utvecklar aids, där finns fortfarande inte tillgång till bromsmediciner som bokstavligen kunde rädda livet på miljoner människor.
Där är det fortfarande de stora läkemedelsföretagen som sätter priserna högt och vägrar sälja billigt, så att människor hellre får dö medan lagren fylls på av det som kunde rädda deras liv.
Ta det senaste miljömötet i Cancun, där världens alla experter och politiker och diplomater samlades och visste precis vad som absolut borde göras för att rädda regnskogarna, förbättra miljön och rädda planeten. Det är inte kunskapsbrist som är problemet. Det är inte bristande insikt som är problemet. Det är inte ens ovilja att förändra som är problemet.
Ingen vill väl att små oskyldiga barn ska dö. Ingen vill att jättesköldpaddorna ska försvinna. Ingen vill att polarisarna ska smälta eller öknen sprida sig över tidigare bördiga odlingsmarker.
Ändå sker det.
Problemet är, om vi ska uttrycka det enkelt och tydligt, att vi är feta, lata och giriga. Vi som har det bra vill inte avstå från någon del av våra bekväma liv. Vi vill inte konsumera mindre (och fortsätter öka exploateringen av jordens resurser), vi vill inte att något ska bli dyrare (och upprätthåller importtullar, slavlöner och barnarbete) och vi vill inte acceptera att konsekvenserna av vårt sätt att leva drabbar dem som inte njutit av fördelarna.
När julen närmar sig är återhållsamhet och sparsamhet närapå fula ord, som inte bara förstör feststämningen utan också uppfattas som ett hot mot nationalekonomin och återhämtningen efter den senaste ekonomiska krisen, den som förorsakades av måttlös girighet och överkonsumtion.
Självklart kan inte vi förändra världen, varken vi ålänningar eller vi som individer. Men vi kan alla göra något. Köp en julklapp mindre och ge pengarna till Kvinnobanken. Gå till Emmaus och köp rättvisemärkta nötter eller ekologiskt kakaopulver.
Sätt in dina sparpengar i fonder som utlovar ett etiskt sparande. Kräv att din regering sluter handelsavtal som inte missgynnar världens fattigaste länder och gör de rika ännu rikare.
Kort sagt – tänk.
Det är det minsta man kan kräva av människor som har det så in i bomben bra som vi har det här på Åland.
