DELA
Foto: Stefan Öhberg
Sottunga säger att det behövs förändring snarast för att åtgärda det ekonomiska läget.

Varför försämra när någon annan betalar?

Diskussionerna kring en eventuell sammanslagning av Sottunga, Kökar och Föglö är ett destillat av de utmaningar som en frivillig kommunreform behöver lösa. I ärlighetens namn: om kommunerna inte måste gå ihop, varför skulle de?

Sottunga har initierat diskussionen om samgående. Sottunga har under en längre tid brottats med att få pengarna att räcka till, trots rejäla insatser från invånarna. Kommunsekreterare Kennet Lundström berättar i onsdagens Nya Åland att det görs arbete på talko i kommunen och att många tackar nej till mötesarvoden för att inte belasta ekonomin. Det råder inget tvivel om att invånarna brinner för sin kommun.

De krispengar som kommunen nu får förutsätter att sammanslagningsdiskussioner inleds, det har man nu gjort.

På Sottunga finns fördelar med en kommunsammanslagning, men också risker. Samhällsservicen får inte försvinna från kommunen, bara för att man går ihop, enligt Lundström.

Det är förstås svårt att argumentera emot. Varför ska Sottungas ledning frivilligt försämra för sina invånare?

 

På Kökar tycks intresset vara måttligt. I onsdagens Nya Åland säger kommundirektör Johan Rothberg att Kökar kan tänka sig Sottunga, men inte Föglö.

– Det blir en obalans med Föglö eftersom de är så mycket större, säger Rothberg.

Risken är förstås att både service och ekonomi skulle försämras på Kökar i ett sådant samarbete. Kökar måste vara med och betala, och troligtvis skulle en stor portion av beslutsfattandet kräva en kryssning med Gudingen över till Föglö.

 

Enligt kommundirektör Niklas Eriksson tar Föglö det lugnt och följer med diskussionerna, men är inte så aktiva. Risken är att Föglö får sämre ekonomi genom en sammanslagning med ekonomiskt svagare kommuner.

– Vi vill inte att Föglöborna ska få det sämre, säger Eriksson.

Och givetvis har han rätt: varför skulle Föglö gå med på en frivillig försämring?

 

Det aktuella fallet illustrerar tydligt utmaningarna med en frivillig kommunreform. På Sottunga finns behovet av samgång, men de två tilltänkta parhästarna vill inte dra åt samma håll – de vill knappt dra alls.

Och när vice lantrådet säger att ingen kommun ska ”lämnas i sticket” så finns väldigt få incitament för någon form av strukturell förändring.

Det är samma argumentation som kommer att användas, oavsett vilken kommungruppering man väljer att titta på. För poängen är att större kommuner måste gå ihop med mindre kommuner för att det ska ha någon effekt. Det betyder att beslutsfattande flyttar bort från ena sidan och pengarna minskar hos den andra sidan.

Frågan är enkel, och svaret är självklart: varför skulle kommunerna gå med på försämringar om någon annan lovar att betala för att undvika dem?

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp