Var går HI:s gräns?
Hållbart initiativ användes som ett slagträ i debatten om jämställdhetsbonusen. Trots upprörda röster från plenisalen valde partiets representanter att släta över händelsen. Vad ska till för att HI ska överväga att lämna regeringen?
Under onsdagens lagtingsdebatt meddelade vice lantråd Harry Jansson (C) att den samlade regeringsbasen var för avskaffandet av den så kallade jämställdhetsbonusen.
– HI förlorar till och med på det här (avskaffande av bonusen). Deras parlamentariker tyckte det var självklart att de inte ska gynnas av något som inte är politik, meddelade Jansson från talarstolen. Då hördes ett rop från plenisalen:
– Dra inte in oss i det här!
Det var lagtingsledamot Simon Holmström (HI) som på ett okonventionellt sätt meddelande avvikande åsikt. Det är bara ett fall i raden där HI inte omfattar majoritetsblockets linje. Däremot var sättet nytt. Att en företrädare för lantrådspartiet för HI:s talan på så pass vaga grunder att Holmström kände sig tvingad att ropa ut sin protest från bänken visar på ett regeringssamarbete som inte är särskilt harmoniskt.
I Nya Åland valde Holmström att släta över händelsen och kallar det ”en enskild företeelse”.– Alla partier har en gräns och vi är inte nära vår, svarar Holmström på frågan hur mycket partiet kan tåla i ett regeringssamarbete.
I en insändare i måndagens Nya Åland menade HI:s parlamentariker att de får ut mycket av regeringssamarbetet. Men resultaten hittills är klena. För i frågor som rör stöd för elbilsladdare eller naturskyddsområden så kan miljöpolitiken omfattas av en rätt bred majoritet. Men när det verkligen bränner till (till exempel havsplanen) så verkar HI snarare försvara status quo än att stå på barrikaderna. Och det är väl fritt fram att göra, men det rimmar väldigt illa med den övriga retoriken partiet använder sig av.
De två HI-ledamöterna har dessutom vid ett flertal tillfällen valt att lägga ner sina röster i frågor där man inte håller med, trots att deras två röster mot majoritetslinjen inte hade ändrat några beslut. Det har, med andra ord, varit ofarligt att rösta med sitt samvete. Ändå förmår man sig inte att göra det.
Vad ska man tro på, när partiets representanter säger en sak och gör en annan?– Vi kan inte vänta fyra år till (på klimatomställningen), skriver HI i måndagens insändare. Än så länge verkar det gå ganska bra att vänta med den stora omställningen partiet vill genomföra.
När nu vice lantrådet gjorde sig själv till uttolkare av HI:s politik (felaktigt, dessutom) så reducerades partiet till ett slagträ i debatten. Och det är talande att mikrofonerna i lagtingssalen inte plockade upp Holmströms protest. Däremot uppfattade åhörarna att talmannen sade till på skarpen för att Holmström inte höll sig till reglerna.
I majoritetsblocket kan eller vill ingen höra HI skrika. Var går då gränsen, HI?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
