Våga diskutera framtidens Åland för dagens besparingsarbete
I förra veckan satt landskapsregeringen i budgetkonferens. I Mariehamns stad gnuggas besparingar fram. Osthyvlar och motorsågar trimmar i utgifterna.
Men finns det en övergripande tanke – eller ens en debatt om det?
I höst ställs de folkvalda på hårda prov. Landskapets intäkter sjunker kraftigt till följd av krisen i den finländska ekonomin. Hårda tag krävs för att Ålands kassa inte ska hamna allt för mycket på minus.
I Mariehamn är läget lika akut. Rederibranschens nedgång, stora avskrivningar för de största företagen och den allmänna nedgången har skapat stora hål i stans räkenskaper.
Det talas om skattehöjningar, om ”nya grepp”, om besparingar och privatiseringar. Ännu så länge är förslagen tämligen teoretiska och luddiga, förhoppningsvis klarnar bilden allt eftersom hösten övergår i förvinter.
Men någonstans borde någon dra i handbromsen och mana till eftertanke. Den ekonomiska krisen har visat på Ålands och dess största stads sårbarhet inför omvärldens svängningar och dess beroende av ett mindre antal aktörers välgång.
Samtidigt kräver medborgarna service på samma nivå – eller högre – som tidigare. Rör inte sjukvården! Lägg inte ned dagis! Stäng inte biblioteket tidigare! Färjorna måste gå!
Alla förståeliga krav. Alla områden som det sparas på.
Det är här handbromsen kommer in i bilden. Eftertanken borde gå till en genomgripande diskussion om hur Åland ska se ut i framtiden. Vad ska vi kräva av det offentliga i form av service? Och, kanske ännu mer, hur mycket är vi villiga att betala för den servicen?
Möjligen förs den här debatten internt i partier och mellan partier, men allt för sällan i större sammanhang. Allt för ofta rör i stället debatten delar av det totala kakan, detaljer och teknikaliteter.
Det är en debatt som borde föras vitt och brett i hela samhället. Offentliga utfrågningar, tydliga ställningstaganden, stora undersökningar av Åsub. I stället: tystnad.
Inte ens i den senaste valrörelsen, själva grunden i demokratin, fanns den här debatten.
Vad vi vill att samhället ska stå för, hur och vad vi vill betala borde vara grunden för allt politiskt tänkande i våra folkvalda församlingar. Inte något som eventuellt kommer upp så småning om.
Dessutom borde det vara av högsta intresse för politikerna att få information från medborgarna, väljarna, om hur de vill att samhället ska utvecklas.
Finns det ett utbrett stöd för att något ska avvecklas? Avveckla!
Finns det en utbred vilja att betala mer för god service? Höj skatten!
Att ta diskussionen och göra det tillsammans med medborgarna skulle både skapa en bred förståelse för de utmaningar som landskapet står inför och skapa förtroende för de som har det tuffa uppdraget att bygga Ålands ekonomi stark för framtiden.
Om politikerna väljer att fortsätta på den inslagna vägen med smärre neddragningar år efter år enligt osthyvelprincipen finns flera risker. Dels kan maktskifte efter val göra att reformer rivs upp, vilket oftast betyder utgifter på kort sikt. Än värre är om snuttifieringen av debatten kring sparåtgärderna fortsätter. Om inte den stora bilden hela tiden finns på näthinnan finns det en uppenbar risk att man i stället hänfaller åt kortsiktiga, populistiska lösningar för att snabbt vinna röster.
En rejäl diskussion och debatt kring vilket Åland vi vill ha de kommande 10, 20 åren behövs. Sätt igång, bara.
