Vad Storbritannien kan lära av regeringen Sipilä
Ytterligare en ödesvecka, ytterligare omröstningar och desperata försök till sista minuten-lösningar.
Nej, det handlar inte om den finländska långköraren vård- och landskapsreformen som i slutet av förra veckan föll tillsammans med regeringen, utan om den europeiska långköraren brexit.
Om 17 dagar är det dags för Storbritannien att verkställa planen för hur utträdet ur EU ska gå till. Den här veckan ska parlamentet återigen rösta om utträdets former, vilken typ av brexit det ska bli. Det enda som verkar vara klart i nuläget är att ingenting är klart.
Det avtal som blev ett historiskt nederlag för Theresa May i januari och som inte tycks ha förändrats på några nämnvärda punkter ska troligtvis upp till omröstning i parlamentet i dag igen. Troligtvis eftersom det under gårdagskvällen fortfarande florerade rykten om att omröstningen kan ställas in på grund av bristande stöd. Resultatet ser ut att bli negativt, men det behöver dock inte bli lika nedslående som förra gången.
Enligt Charles Grant, chef för forskningsinstitutet CER, har Mays uppgörelse en 20 procents chans att godkännas den här veckan. Det finns nämligen en oro som sprider sig bland de mest ivriga utträdesförespråkarna att hela brexit hotas om man inte går med på Mays avtal. Den oron kan ge det förhandlade avtalet en skjuts i stöd.
Det skulle i så fall innebära ett utträde under de mest ordnade former som finns till pappers i dag.
Om det skulle bli så att Mays avtal än en gång röstas ner i parlamentet är det på onsdag dags att ta ställning till om ett avtalslöst utträde ska genomföras. Det har spekulerats i att avsaknaden av ett avtal som en så kallad no deal-brexit skulle innebära kan leda till brist på mat, mediciner och andra varor som dagligen används. Att det finns en stark politisk linje som förespråkar ett sådant kaos visar vilken kortsiktighet som just nu verkar finnas i det brittiska parlamentet.
Det blir alltså troligtvis nej till Mays avtal. Det blir också troligtvis nej till no deal-alternativet.
Nästa avgörande för parlamentet blir då senare i veckan: om utträdet ska skjutas upp eller inte. Det är drygt två veckor kvar till deadline utan att det finns en majoritet för något förslag, i vad som måste anses en av de viktigaste frågorna i landets historia. Någon annan rimlig slutsats går inte att dra än att det i så fall behövs mera tid för att nå enighet.
Så gott som alla projekt har en deadline. Att lyckas övertyga en majoritet att stöda ett omfattande förändringsarbete vars faktiska konsekvenser är svåra att förutspå och dessutom försöka tvinga igenom sitt förslag under tidspress brukar sällan leda till bra beslut.
Om regeringen Sipiläs öden och äventyr har lärt oss någonting så är det att stora politiska förändringar måste ha en bred majoritet. För att få en sådan måste det finnas en tydlig konsekvensanalys och det måste få ta tid.
Vad skulle då ett senareläggande innebära för den fortsatta brexit-processen, förutsatt att samtliga EU-länder går med på att skjuta upp avtalet (vilket är ett krav)? Då står vi återigen på ruta ett vad gäller brexit.
De politiska positionerna ser inte ut att ändra bara för att tidsfristen förlängs, varken i Storbritannien eller i EU.
Vad en förlängning däremot skapar är en tidsram för att återigen lyfta frågan om en ny folkomröstning ska hållas. Det har tidigare under vintern försiktigt lättats på locket för just ett sådant alternativ av oppositionsledaren Jeremy Corbyn, men bara om alla andra alternativ visar sig vara omöjliga.
Samme Charles Grant som ger May en 20 procents chans att lyckas med sitt projekt bedömer att sannolikheten för en ny folkomröstning genomförs också är 20 procent. Det måste komma någon typ av besked under den här veckan.
Eftersom att inget alternativ tycks vara troligt är 20 procents chans helt plötsligt en ganska positiv siffra.
