SÖK
MENY
På onsdag debatterar lagtinget oppositionens spörsmål om ÅHS.Det är värt att lyssna extra noga på vem som presenterar lösningsförslag för vårt sjukhus och vem som bara vill måla upp bilden av en organisation i kaos.
Hur ska hälso- och sjukvården på Åland tryggas?
Det är frågan som den samlade oppositionen ställer regeringen Sjögren. Bakgrunden är förstås den senaste tidens turbulens på sjukhuset, med införandet av det nya vårdinformationssystemet, sparkrav, samarbetsförhandlingar, rapporter om höga externa juristkostnader och konflikten med Datainspektionen om patientsäkerhetsfrågor. Det hela kulminerade i att hälso- och sjukvårdsdirektören sade upp sig med omedelbar verkan.
”De ifrågavarande åtgärderna har sammantaget förorsakat stor påfrestning på organisationen med sjukskrivningar, etisk stress och betydande kostnader för extern juridisk rådgivning som följd”, skriver oppositionen i sitt spörsmål.
Landskapsregeringens svar är långt och ganska spretigt. Det är förstås inte en lätt fråga att svara på: hur en arbetsplats med flera hundra anställda specialister har det på jobbet och hur politiker utan större insyn i hur det funkar på golvet kan förbättra läget.
Men det vattnas i munnen på oppositionen. Här finns en skarp debatt att föra om ansvar och samtidigt peka på hur illa det gick när bara regeringspartierna fick vara med i styrelsen. Här finns dessutom stor upplevd kompetens på området. I dagens oppositionsbänkar sitter nämligen två tidigare ordförande i ÅHS styrelse, samtidigt två tidigare ministrar, och en läkare med lång erfarenhet av att jobba i vårt offentliga sjukhus. Hälso- och sjukvården leds dessutom av en relativt oerfaren politiker i Arsim Zekaj (S) som är ny i landskapspolitiken och dessutom inte kom in i lagtinget på eget mandat.
Det är, med andra ord, upplagt för en hetsig debatt. Men innan orden börjar flyga i plenisalen är det värt att som väljare tänka ett varv extra. ÅHS inte är så illa däran som det kan komma att framställas i debatten. Det nya vårdinformationssystemet belastar personalen mycket, det är inget snack om den saken. Och det är klart att den offentliga uppmärksamhet som ÅHS har dragit till sig det senaste halvåret inte underlättar för de som faktiskt gör jobbet. Det finns missnöje och saker som fungerar dåligt i en så stor organisation. Men ÅHS fungerar ändå. Människor får vård och det nya systemets barnsjukdomar försvinner en efter en.
Det finns politiska poäng att plocka genom att prata om ÅHS som ett sjukhus som präglas av kaos, men det är inte hela sanningen. Mycket av den uppmärksamhet som har riktats mot ÅHS på senare tid handlar inte heller om den faktiska verksamheten, utan intriger högre upp i ledningsskiktet. För de allra flesta i sjukvården påverkas vardagen knappast nämnvärt om ledningen bråkar med andra myndigheter eller kritiserar den egna styrelsen.
Något att också tänka på är vad debatten mynnar ut i. Kommer oppositionen att föra fram förslag som faktiskt hjälper ÅHS? Det är förstås begränsat vad politiker kan göra, men blir debatten målinriktad kan lagtinget underlätta för vården. Till exempel att slopa sparkraven är en åtgärd som faktiskt skulle bidra till att ”trygga hälso- och sjukvården på Åland”.
Spörsmål och misstroende är politiska verktyg som ska användas. Lagtinget ska granska regeringen, så är systemet uppbyggt. Men det finns ett vägval att göra i den här frågan – antingen att försöka vinna politiska poäng, genom att svartmåla situationen på ÅHS, eller försöka lösa ett problem som många uppfattar är akut. Förhoppningsvis väljer lagtinget det senare, mer konstruktiva, alternativet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
