Utbildning och attityd – grunderna för en god trafikant
Unga är överrepresenterade i trafikolyckor. Det kan bara avhjälpas genom att de får lära sig mer om hur man ska bete sig på vägarna.
Åland toppar statistiken för olyckor i trafiken. I måndagens Nya Åland berättade Stefan Karlsson, skadereglerare på Ömsen, att i försäkringsbolagets statistik är unga män överrepresenterade i alla olyckskategorier.
Inget nytt under solen, men ett problem som ändå är lika viktigt att få bukt med.
Att unga, nyblivna körkortsinnehavare av manligt kön kör vildare än andra är känt på många håll och sedan många år. Än har ingen lyckas få ned gruppen från toppen av statistiken.
Alldeles för många killar anser att de är betydligt bättre bilförare än de i verkligheten är. Det leder till att de tar större risker i trafiken. Oftast går det bra, vilket bara leder till ännu större chanstagningar nästa gång. Farterna ökar, man utsätter både sig själv, sina passagerare och medtrafikanterna för större och större risker.
Sedan en dag smäller det.
Det finns egentligen bara två vettiga åtgärder för att minska den här gruppens riskbeteende på vägarna: bättre utbildning och bättre arbete med attityder i trafiken.
Om vi tar det senare först är det lika glädjande varje gång polisen, MHF, folkhälsan eller vem det nu vara månde, får och kan komma ut i skolorna för att tala om hur man ska bete sig för att vara en bra trafikant. Det handlar om upprepning, och att det ska sitta i ryggmärgen hos varenda ny trafikant att det är betydligt smartare att komma fram säkert än att chansa och kanske sluta i diket eller värre.
Stefan Karlsson nämner också att gruppen är överrepresenterad i olyckor där alkohol och/eller grupptryck är inblandade. Ett annat problem som handlar om attityder. Inlärningen måste från tidig ålder vara tydlig: alkohol och bilkörning hör inte ihop. Här har också vi andra i vuxenvärlden ett stort ansvar. Den senaste tiden debatt om 0,5 eller 0,2 promille som undre gräns för rattfylleri hjälper knappast när de som motsätter sig en sänkning gör det med argumentet att en starköl eller ett glas vin före bilkörning inte är så farligt.
När det gäller det förra, utbildningen, är det kinkigare. Inte minst med tanke på omläggningen av kraven för körkortsutbildningen som lagtinget har på bordet inom kort. Inte bara att prov blir viktigare än själva utbildningen (antalet prov utökas medan kravet på utbildningstimmar minskas), det handlar också om att man därigenom missar tillfällen till just upprepning av grundkunskaperna.
Att plugga på och skärpa till sig under ett mindre antal tillfällen är lättare än att göra det under fler, låt vara mindre avgörande, tillfällen med en duktig lärare. Ibland är inte själva slutprovet det viktigaste, utan resan dit.
Nu kan man förstås argumentera för att det gamla systemet är det som lett till dagens statistik, men ett nytt system leder inte per automatik till bättre resultat.
Stefan Karlsson nämner också en annan grupp som ofta råkar illa ut: mopedisterna. Här är kraven på utbildning alldeles för låga. Nog för att mopparna, eller för all del mopedbilarna inte får köra fortare än 45 km/tim, de vistas ändå bland andra trafikanter med samma spelregler som alla andra på vägarna.
Det är viktigt att man inte bara känner till reglerna, utan också hur man ska uppföra sig på vägen. De allra flesta bilister förväntar sig ett visst beteende av sina medtrafikanter. Om en mopedist bryter mot det invanda mönstret, beroende på att de inte vet hur de ska göra, ökar faran snabbt.
Trafikolyckor kostar mycket för samhället och för de inblandade. De svåra olyckorna skapar sorg och smärta. De mindre kostar för försäkringsbolag och försäkringstagare.
Det är viktigt att vi arbetar med rätt redskap för att göra vägarna säkrare.
