Trender på tapeten som passar Åland perfekt
Trendoraklet Li Edelkoort förutspår i sin senaste profetia att kollektivt boende, att flytta ut på landet från städerna samt en mer ansvarsfull konsumtion är nya trender.
Nygamla får man väl säga då, eftersom inget nytt finns under solen.
Kanske får en cyniker också inflika att trendoraklers profetior plägar handla om köpbeteendet hos den ytterst smala del av befolkningen som har det så väl ställt att de kan välja sitt liv snarare än göra det bästa möjliga av sina begränsningar.
Med det sagt är det ändå intressant att det nu finns två trender som utmanar den rådande ordningen av billig massproduktion och dito -konsumtion och inflyttningen till storstäderna. Ur ett åländskt perspektiv är detta intressant på två sätt.
För det första är hela Åland glesbygd, Mariehamn något förtätad sådan. Om trenden vänder från innerstadsliv i storstad till boende närmare naturen, på flera kvadratmeter för samma pris som ett frimärke till lägenhet till exempel i Stockholm, då ligger Åland bra till för inflyttning.
Nära storstad, hyfsade kommunikationer, naturen på armslängds avstånd var man än bor.
När det gäller vad vi konsumerar är det intressant att trenden (enligt Li Edelkoort) tycks gå mot att köpa mindre och färre, men dyrare saker. Om trendoraklen har rätt så ökar fortsatt efterfrågan på ekologiskt, på lokalt producerat, på det som är unikt och upplevs som genuint.
Värdet på det vi köper är detsamma eller mer, men kvantiteten lägre.
Vore det verkligen så, skulle världen snabbt förändras.
Ta maten som exempel. I dag äter vi otroligt billig mat, de facto alldeles för billig för att den ska vara bra, vare sig för människa eller miljö. Vi äter halv- och helfabrikat som rest jorden runt både en och två gånger innan den landar på våra tallrikar. Vi äter inte mat, vi äter produkter ur en livsmedelsindustri.
Proportionellt sett har mängden pengar vi spenderar på mat minskat, samtidigt som vi tycker att den är för dyr. Vi vill köpa nya kläder ofta, men betala lite. Vi vill ha ny soffa med jämna mellanrum, så det spelar ingen roll om tyget på den senaste bara håller några år.
Om detta mönster nu är på väg att brytas, så kan det inte annat än gynna Åland, där alla förutsättningar finns till exempel för ekologisk matproduktion. På våra breddgrader går det inte att konkurrera med massproduktion, men få har lika goda förutsättningar att erbjuda hög och jämn kvalitet på vissa utvalda saker.
När Åland söker sin framtid vore det kanske inte så dumt med en trendspaning om vad experter tror kommer att gälla om ett par-tre år, och att satsa på det i dag, snarare än att försöka hoppa på tåget när det redan lämnat stationen.
Kanske man ska samordna marknadsföringen av Åland ännu mer, så att den som säljer turistdestinationen Åland också säljer Ålands som bostads- och arbetsort, som råvaruproducent, som autonomi, som ett tryggt samhälle och en nordisk demokrati.
Det begrepp Li Edelkoort lanserat för år 2013 är ”bliss”, ungefär upphöjd njutning, något som uppnås genom att medvetet ta vara på tid, smaker, känslor och saker.
Det tål att tänkas på hur Åland passar in i den trenden?
