Sprängstoff som kräver ledarskap
11 vuxna kvinnor och cirka 30 barn. Det handlar den finländska politiken om just nu.
i dag ska den färska regeringen ge sitt svar på oppositionens interpellation i riksdagen.
De finländska kvinnorna och barnen befinner sig
i al-Hol-lägret i Syrien och är eller har varit aktiva IS-anhängare. Det är förstås politiskt sprängstoff utan dess like.
Interpellanterna har ställt tre frågor. Finns det en operation för att hämta hem IS-familjerna? Hur har beslutsprocessen gått till? Har utrikesminister
Pekka Haavisto (Gröna) hållit sig till sanningen?
När det här skrivs finns få tydliga svar.
Vad kommer hända med kvinnorna och barnen? Vad borde hända med dem?
Finland är en rättsstat som ratificerat FN:s barnkonvention. Barnen i fråga har inte valt ett liv
i ett kallt, våldsamt läger utan tillgång till tillräcklig
hälsovård, näring, skydd eller skola – som barn enligt FN:s barnkonvention har rätt till. Finland har alltså en skyldighet att ta hem dem. Det borde inte vara en fråga.
President Sauli Niinistö har uttryckt stöd för att ta hem barnen, liksom att en rad barnorganisationer krävt det.
Till problembilden hör att kurderna, som upprätthåller al-Hol-lägret, inte vill tillåta att barnen hämtas och mammorna lämnas kvar.
En enkel orsak kan vara att kurderna överhuvudtaget inte bett om att få ansvar för många tiotusentals IS-krigare och deras barn och därför gör allt för att slippa så många de bara kan. Det är inte konstigt. De har inte resurser att upprätthålla lägret och de har många andra problem. Att kräva att betydligt mer välordnade och -bärgade länder tar sitt ansvar för sina medborgare är svårt att argumentera mot.
Även folkrätten talar för att Finland borde agera för att kvinnorna ska kunna återvända.
Att ta hem kvinnorna kräver förstås en hel del av staten, men framför allt kostar det politiskt.
Enligt Skyddspolisen är kvinnorna i al-Hol ett hot mot Finland.
Man kan också anse dem vara ett hot mot Finland även där de befinner sig just nu, det långa geografiska avståndet är mest en chimär. Som i många andra besvärliga lägen måste man tänka flera steg framåt.
Tänk om lägret upplöses och de här IS-krigarna med barn sprids för vinden? IS-organisationen är inte död, utan på sin höjd tillfälligt försvagad. De här kvinnorna kommer sannolikt alltid ha en koppling till Finland. Att lämna dem åt sitt öde i Syrien kan göra att de i framtiden blir ett betydligt större hot.
Finland har sociala myndigheter och det finns, enligt uppgifter i finländska medier, modeller och system för att avradikalisera den här typen av
extremister. Finland har terrorlagstiftning som gör att man kan ställa dem inför rätta. Om de anses
skyldiga ska de förstås dömas.
Sannolikheten att Finland kan hantera tio
IS-kvinnor är större än att kurderna kan hantera tiotusentals IS-krigare. Ur den aspekten handlar det om internationell solidaritet och att ta ansvar för världen i stort. Att sopa problem under mattan har sällan fått dem att försvinna. Knappast heller den här gången. Men det kräver förstås stort politiskt
ledarskap att agera.
Debatten om kvinnornas och barnens framtid sätter känslorna i gungning. Det handlar inte längre om
juridik, utan politik. Sprängstoff var ordet.
I dag ska regeringen ge svar på interpellationsfrågorna.
Sent i går kväll kom regeringen med ett budskap om att ta hem barnen, men att man inte ämnar göra något för de fullvuxna. Samtidigt säger man att beslutet inte är juridiskt bindande, utan riktgivande, vilket tyder på att man reserverar sig för en annan framtida utgång.
I morgon onsdag ska riksdagen rösta om regeringens framtid.
