DELA

Vårt dagliga bröd

Detta är inte andakts- eller annan högtravande text. Det är bara så att påsen med mitt dagliga bröd (levereras en gång i veckan) står här på skrivbordet och sänder ut störande dofter. Störande på så sätt att jag skulle ha lust att skära upp en bit.
Men jag avstår. Här skall inte frossas. Här har redan frossats i en 10 kvadratcentimeters bit toscakaka (en fjärdedels bit, för egentligen är vitt mjöl, socker och smör inget som kroppen behöver) och tre marmeladhjärtan överdragna med choklad.

Det är fredag och utöver fredagskaffebrödet som Fias mamma levererar så firar kollegan Nina att hon nu har levererat sin gåva till Nepals barn. Innan vi kommer på jobb nästa gång blir det dessutom releaseparty hos Basti, som har kämpat med att göra om oss.
Och tro mig, vi här måste vänja oss lika väl som ni vid vårt nya utseende. Och när vi efter ett år eller så stöter på en gammal tidning så tar vi oss för pannan. Tänk att något kan bli så enormt gammalt och förlegat på så kort tid.
Samtidigt är det en väldigt bra metod att inte bli nostalgisk. Jag vet inte hur många gånger tidningens utseende har gjorts om under de hittills 29 åren. Och man längtar aldrig tillbaka till det gamla. Utseendet, alltså. Arbetskamraterna håller betydligt bättre.

Jag vet inte om det spelar så stor roll hur tidningen ser ut, egentligen. Man vänjer sig. Man vet var man skall leta. Man lär sig hoppa över sidor som man vet att man ändå inte läser (fast det får man inte säga). Så har jag tänkt.
Men det är fel. Titta på en tidning från tidigt 1900-tal, utan bilder, med enspaltiga notiser på första sidan, jämntjockt, smått och så är det slut.
Inte skulle man få dagens människor att plocka upp och läsa ett sådant blad. Ni är alldeles för bortskämda. Och nu tänker jag bli det också.

TV-bilagan. Jag har förstått att det finns människor som inte läser tv-tablåer. Hur vet de då vad det kommer för program på kvällen? Sitter de och slötittar och så, av en slump, kommer det nånting intressant?
Inte hos oss. Hos oss ligger tv-bilagan framme hela tiden, upp- och hopvikt på en hylla under bordet i läs- och tv-hörnan.
Det är ett glasbord, så den syns. Tv-bilagan. Den är ingen prydnad, var inte hittills. Vi har varit tvungna att breda ut tidningar, pennor, telefon och annat på bordet för att dölja röran inunder (där finns andra tidskrifter också).

Inte nu längre.
I sitt nya format med färg, så man direkt hittar rätt dag, blir den en prydnad för sin plats. Och jag blir tvungen att städa bordet så den syns.
Det skulle vara det då. Jag är inte särskilt förtjust i att städa. Men i övrigt är det ok.