Stolt medlem
När det verkligen gäller. När det kärvar till sig mellan människa och människa. När ont mot gott ställs på sin spets – då finns de där, kyrkans folk och tar sin uppgift så självklar.
Självklart säger de ja till flyktingar. Självklart ställer de upp. Självklart stiger en kaplan upp ur tv-soffan en sen kväll för att fara och möta en flyktingfamilj. Självklart hjälps mängder av människor i det tysta.
Det insamlas kollekt, det arrangeras konserter, auktioner och middagar.
Kyrkans folk är som marinerat i godhet. Söndag efter söndag, år efter år har de lyssnat till ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Och: ”Du skall älska din nästa om dig själv”, och ”Den som själv är utan skuld kastar första stenen”.
Kristendomens grundvärderingar nöts in när kyrkbänkarna nöts och grundvärderingen är inte – som en del tycks tro – att huka sig och erkänna att man är ”en fattig syndig människa …”. Grunden är godhet.
Bibeln kan sammanfattas med två ord; Se medmänniskan.
Det är det som händer nu. Kyrkans krafter mobiliseras. Självklart finns hjälpviljan där. Det är inget att tjafsa om. Det är inget man behöver skryta med. Det är inte heller något man visar upp och räknar med att få guldstjärnor i himlen för.
Inte heller pådyvlar man andra att de minsann borde vara lika goda och givmilda och min sju offra sig lika mycket som man själv gjort.
Det är bara så självklart.
Söndag efter söndag nöts budskapet in; Var människa, var mänsklig, var medmänniska!
Bry dig inte så mycket om vad andra tänker. Ge inte för att göra mottagaren maktlös. Nu är vi där igen; Se medmänniskan!
Tycker du ändå inte att du räcker till?
Fem över elva varje söndag får du erkänna det, få förlåtelse för det, tillåtelse att vara den du är, får höra att du är älskad.
Kyrkan är en mötesplats, en plats för tacksamhet, och för lovsång, mitt i allt, trots allt.
Svenska kyrkan har en reklamkampanj just nu. Stolt medlem, står det.
Just så. Vi kan vara stolta medlemmar i Mariehamns församling. Självklart!
