Solen stressar mig
Nu är det vår i luften, våren är här, äntligen börjar det bli ljust på kvällarna. Ja, ni kan alla dessa uttryck som nu haglar från höger och vänster.
Visst, våren är här, tjohej. Men nu kan man inte sitta inne på kvällarna med gott samvete och titta på tv. Nu måste man ju utnyttja dygnets ljusa timmar som våra förfäder gjort. Och trädgården exploderar i en salig röra av ogräs, dött gräs, dött ogräs och även lite blommor som man planterat. Nu måste man ut, ut, ut och riva och gräva och flytta i rabatterna. För det är ju så ljust på kvällarna.
Och när man trivs med att gå till gymet och utföra sin träning i grupp eller på en motionscykel/löpband framför en tv känner man ett sting av dåligt samvete. Egentligen borde man vara ute i det vackra ljusa vädret och motionera och inte hänga inne på ett gym.
Ibland har jag funderat på att ta en förlängningssladd och dra ut tv:n på gräsmattan. Placera en soffa framför den, rigga upp ett solskydd och lägga mig där en solig söndagseftermiddag när jag är som tröttast och bara glo på alla repriser som kommer på tv. Då kan jag säga, utan att ljuga, att jag var ute i trädgården hela söndagseftermiddagen. Men ännu har jag inte kommit till skott. Jag ligger inomhus och beundrar den klarblåa himlen genom fönstret under reklampauserna.
Och så blir jag ju så stressad när barnen tar exempel av mig. ”Ut och leka i solen nu”, ryter jag från soffan åt dem när de sitter och glor på sina skärmar. Är någon förvånad över att barnen inte lyder mig?
Men när jag väl kommit ut i ljuset så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Om jag inte orkar promenera eller vill pyssla( läs: gräva, slita och riva) i trädgården känns det inte vettigt att bara sitta ner på en stol. Det kräver övning. Jag började övningen när jag var ensam på min skärgårdsö. Jag tog en kopp te, en köksstol (som jag sedan glömde ute på altanen så den fick lite vattenskador innan vi återvände och tog in den) och satt en lång stund och tittade mig omkring och lyssnade på tystnaden. Och det gick riktigt bra.
Jaja, jag vet vad ni tänker, en 40-plus-tant som hakat på mindfullnesstrenden. Men det är ju en gammal grej med nytt namn. Lyssna på tystnaden. Eller egentligen, lyssna på sina tankar. Det kan vara skrämmande att göra det.
