DELA

Polare eller pelare?

Den libanesiske författaren och poeten Khalil Gibran skriver i sin bok ”Profeten” från 1933 att äktenskapet är som pelare. För alla vet ju att pelare, de står minsann åtskilda med korsdrag emellan. Inget kvävande, krävande eller sliskigt kladdande där inte.

För tydligen är det ju alltid så i relationer att den ena är pelaren (den med vinddraget runt sig) och den andra är plåstret. Den klibbiga tygremsan som tejpar för minsta lilla ventilationsmöjlighet. Som dreglar och slafsar på den stoiska polaren. Förlåt, pelaren.

Utrymme är viktigt. Alla behöver vi låsa in oss ensamma i en garderob ibland, sätta fingrarna i öronen, sjunga högt och gällt och vagga lite från sida till sida. Och att vara svårtillgänglig är en dygd. Även om man hemskt gärna vill ringa till den andra pelaren ska man behärska sig, ägna sig åt akvarellmåleri, hitta sig själv bakom en grindstolpe i Bartsgårda eller vad som helst som gör att man framstår som viktig och upptagen istället för hundlikt svansande och gläfsande.
Ingen egenskap är så frånstötande hos oss människor som när vi upptäcker att någon försöker för mycket.

Både män och kvinnor behöver vara inne i garderoben. Vi orkar inte med dagens alla intryck om vi dessutom blir överfallna av en överdrivet närgången plåsterlapp. Vi behöver distansen.

Men om man
nu ska göra den här pelargrejen, är det inte säkrast då att pola med någon som man kan dela både garderobsutrymme och korsdrag med? Som liksom intuitivt inser när man är polare och när man är pelare?
”Nänänä, kom inte hit och plåstra dig. Nu är det pelardags.”

Istället för såna där sliskigt gulliga par som ska kommentera, diskutera och babbla om allt samtidigt som de häller upp travar med chipspåsar till fredagsmyset kunde man stå på varsin sida om ett tempel och nicka stelt mot varann. När plåsterparen utbrister: ”Näej, nu går ingen av oss härifrån förrän vi har umgåtts klart!” kan pelarparen himla med ögonen mot varann och säga:
”Vi kan kanske ses när det har blåst färdigt.”

Fast som med alla ytterligheter är väl ändå kombinationer det bästa i slutändan.
En polare som plåstrar om en när man råkar klämma fingret i garderobsdörren.