DELA

Min flock har bra återväxt

Grannens tvillingar, Lilla Mörka och Lilla Blonda, har börjat prata. Lilla Mörka babblar i ett. Kloka, invecklade saker om traktorer, vem som kan och inte kan köra burr.
Lilla Blonda hamnade i extas när pojkarna var på besök på Sleipner. Han älskar hästar och sprang omkring och ropade ”Den häst mim” om alla han såg.

Lilla Mörka och jag har en lek. Han kommer upp i min famn, ytterst bekymrad. Han drar upp axlarna och kurar, med ansiktet i min nacke. Rädd pöke!, säger han. Och så kramas vi. Sedan lägger han sig ner mot min arm och ser lite dumsalig ut. Då ska jag säga: ”Åh, vilken fin baby!”.
Sen går han igen.

Med min Lillsippa låtsas Lilla Mörka att hon är ful (egentligen älskar både pojkarna Sippan, mest näst efter mamma och pappa och familjen). ”Singe ful!” säger han, och lägger till ett eftertryckligt Usch! Sedan ser hon ledsen ut, och då får hon en kram.
Tidigare på dagen kom en annan grannpojke in med ljus i hår och bred repertoar av luciasånger.
På kalaset sitter det barn huller om buller på golvet, i soffan, i lager på lager i fåtöljen. Långa tonårsben, tandlösa sexårings-grin, bullmjuka kinder tv-åringskinder. En nio-åring som undervisar en två-åring om att man inte får slänga fjärrkontroller i golvet.
Det kramas och killas. Nallar bärs fram till tröst, det smulas och kladdas. Vi betraktar den lilla, lilla bulan på en mammamage som ska bli nästa Gjutargrändsbarn.

Senare går jag ut på en promenad, och räknar in åtta små transportmedel i plast som ligger utspridda i gränden och används av alla småttingar tillsammans. Man bara tar en gräsklippare eller bil eller skottkärra om man känner för att köra.
Mitt i gränden samlas föräldrar och pratar, samtidigt som de håller ett öga på flocken.
Jo, jag vet att det är löjligt idylliskt, men det är på riktigt.

En dag när jag kommer hem står Lilla Blonda högst upp i gränden och väntar. När han får syn på mig skiner han upp och ropar; Nina, Nina, Patte Hej! Sen springer han fram, stannar upp en meter ifrån mig och säger eftertryckligt: Buu. Och jag blir jätterädd. Flera gånger efter varann.

NINA FELLMAN