Männen är inte problemet
Det görs fruktansvärt mycket bra grejer på Åland.
Jag skrev en lång facebook-status i rena glädjen efter en arbetsvecka i juni: Åland levererar!
Orsaken var att jag under en veckas tid haft förmånen att varje dag intervjua och skriva om människor som idkar kultur med det konkreta syftet att göra världen till en bättre och mer jämlik plats. Det handlade om opera, utställningar, konserter, musikläger – och ideligen nämndes ordet feminist. Utan att be om ursäkt, utan att medvetet provocera. Bara för att det det handlade om just det. Feminism.
Även om jag själv kallat mig feminist i flera år är jag van vid de reservationer man är tvungen att göra om man använder ordet i Finland.
– Nej, jag hatar inte alla män.
– Nej, jag tycker inte kvinnor ska få mer makt än män, jag tycker det ska bli jämställt.
– Nej, jag tänker inte kalla mig ”jämställdist” istället för feminist av rädsla för att uppröra någon.
– Ja, det finns en poäng med att det kallas just ”feminism”.
Poängen, som jag ser det, med feministordet är inte bara att det belyser vilka de är som förfördelas av den rådande samhällsordningen. Även om det är lätt att peka på kvinnors lägre löner, bristande representation i viktiga organ, och utsatthet för misshandel, är det inte bara kvinnor som far illa av patriarkatet.
Sjukdomar och psykisk ohälsa är bara en del av problemen som många män drabbas av på grund av normen att visa sig stark.
Feministordets funktion är därför snarast den här: det belyser de egenskaper som underprioriteras bort i vårt samhälle, snarare än de personer som gör det.
När vi har ett samhälle som delar upp befolkningen i två grupper, av vilka den ena ges högre maktstatus än den andra, värderas också de egenskaper som förknippas med högstatusgruppen högre än de som förknippas med lågstatusgruppen. Vilka egenskaper förknippas med maskulinitet? Fysisk styrka och krigiskhet. Vilka egenskaper förknippas med femininitet? Svaghet förvisso, men också mjukhet och omtanke.
Vad är det vårt samhälle är intresserat av? Det förstnämnda.
Det blir extra tydligt om en tittar på nyhetsrapporteringen i media. Det som blir stora, tunga nyheter är krig, ekonomi, våld och poilitk. Alla ämnen som berör makt och styrka. Yrken som sysslar med att utöva makt har hög status. Yrken som sysslar med att vårda har låg.
Plockar man isär problemet på det här sättet är det alltså inte männen i sig som är problemet i partriarkatet, utan uppdelningen av egenskaper i olika status. Som i förlängningen grundar sig i vår tvångsmässiga fixering vid tvåkönsnormen.
Att vara feminist handlar för mig om att krossa den här hierarkin, och uppvärdera omtanke och kärlek istället för våld. Det handlar inte om att utradera alla kön, utan komma loss från deras förbestämda egenskaper.
Tittar man på världen går det inte så bra just nu, men därför är det extra glädjande att se exempel på gräsrotsinitiativ. Som det finns gott om inom kulturlivet på Åland!
Ylva Vikström
