Jag gav dem vad de tålde
I söndags satt jag under vinbärsbuskarna och plockade in den sista skörden av röda vinbär. Ingen störde mig, det var varmt, gräset nyklippt och doftade gott. Idylliskt med andra ord, om det inte varit för att jag i andanom satt där och pärklade och svor.
För något år sedan myntade landshövding Peter Lindbäck ett uttryck som jag haft stort nöje av sedan dess. Han sade sig ha hållit en ”uttömmande monolog” för en stackars syndare i sin närhet.
Det var precis det jag höll på med. Först höll jag en uttömmande monolog för Olof Erland om Nya Åland som obunden tidning, och om vikten av att diskutera saker åtminstone på en nivå ovanför knäna.
Sedan gav jag Niklas Lampi en rejäl omgång. Ska jag vara ärlig så piskade jag upp honom totalt om behovet för en chefredaktör att hålla sig till sanningen och att aldrig, aldrig, aldrig lägga ord i andras mun för att stärka sitt eget argument.
När jag var klar hade jag plockat massor med vinbär och var besynnerligt befriad och lätt till sinnes.
Skönt att jag fick det ur mig. Fjärran vore det från mig att vara vulgär, men mentalt kändes det precis som när man varit på toa och gjort nummer två, big time.
Nu finns det plats i huvudet för bra och roliga saker. Som Hjördis. Vilken kvinna!
I år var första gången på länge som jag inte var med och mannekängade. Jag tyckte liksom att förra årets Madonna-korsett och läderpiska krävde en skapande paus, så jag var bara åskådare i år, och fick se Hjördis mannekänga.
Hon är 89 år ung, vacker som en dag, och med en hållning och stil som man kan avundas i vilken ålder som helst. Hon gjorde hela Kulturnatten för mig.
Över huvud taget var det en underbar kväll, med luften full av värme, generositet och människor som tyckte om varann. Överallt familjer, barn, ungdomar, roligt program – och inte ett enda öltält så långt man kunde se. Jag har sagt det förut, men Kulturnatten är nog mitt favoritevenemang på hela året, kanske för att det inte handlar om att tjäna pengar utan om att ge tillbaka och bjuda till.
Toppen, alla, från Alexandra och Maria som vann Let´s Dääns på muséet till tjejerna som höll klassisk konsert på Torggatan till minsta knodden som hade slocknat i vagnen när Cookies and Beans drog på som värst på scenen.
För tydlighets skull; Nej, Lampi och Erland var inte på besök bland vinbärsbuskarna. Jag härjade med dem ändå, men tror inte att det hade haft någon effekt på mottagaren. Det var helt och hållet för min egen skull.
Nina Fellman
