Fantastisk mix av höns och fokuserade proffs
“Grattis på 5-års dagen som chefredaktör!” står det på skärmen när jag slår igång telefonen.
Det är tidigare Nyan-kollegan Annica Lindström, numera webbproducent på Svenska Yle, som grattar och påminner mig om att det är fem år sedan jag tog över rodret för Nya Ålands redaktion.
Det är en ära må jag säga, när vi firar att det är fyrtio år sedan det första provnumret av den då helt nya Nya Åland kom ut. Mycket har ändrats sedan 9 juni 1981, men mycket är också likadant.
Att få jobba i ett tidningshus som vårt är en lyx som man (jag) kanske glömmer bort i vardagen, så nu vill jag ta tillfället i akt och skryta om mina fantastiska kollegor. Utan detta fantastiska gäng vore inte Nyan någonting. En arbetsdag på Nyan innebär hårt jobb, tidspress, tuffa beslut och ständig utmaning – men det innebär också otaliga skratt, tillsammans med proffsigt, flexibelt och kunnigt folk som alltid ställer upp.
Här finns inga glastak och ingen som sätter sig på klassiska höga hästar, och försöker du klättra upp på någon sådan så rivs du hastigt ner igen. Endera av någon omtänksam kollega eller av någon läsare, som ringer och berättar för dig var skåpet ska stå. (Tack till er kära läsare, alla ni som tipsar och mejlar och kommenterar och på alla sätt engagerar er i Nya Åland! Ni är guld värda!)
Att vara en del av en gemenskap ger mycket, det vet vi alla. Spontant dyker det upp ett minne från när jag som journalistikstuderande tog flyget från Helsingfors för att rycka in några dagar när Nyan behövde folk. Med ryggsäcken på ryggen knatade jag upp för trappan i Uppgården i Dalbo. Runt det droppformade mötesbordet hade redaktionen redan inlett morgonmötet och på plats satt järngänget bestående av bland andra Haije, Jan, Maj-Len och Ulf. När de ser mig skuttar Annika upp och drar ut stolen så jag får en plats mitt i smeten: Varmt välkommen, säger hon – och en liten inhoppare som jag är genast en i gänget. Jag tror det kokar ner till vad som brukar kallas ”Nyanandan”.
Och om jag förstått mina tidigare kollegor rätt (ni vet de där riktiga Nyan-super-proffsen, de som var med mitt i tidningskrisen när det begav sig för 40 år sedan och som nu välförtjänt gått i pension) så har det alltid varit såhär. Tufft jobb, men oj vad roligt också. Det talas ännu om både klassiska tårtkalas och riktigt blöta fester redan på tiden i Strandnäs gård.
Jag måst erkänna att det finns stunder när det känns mer som att vara i en hönsgård än på en tidningsredaktion. Ljudnivån är alldeles för hög och de ivriga diskussionerna rinner iväg åt alla håll. Men så händer det något och sekunden efter är fokuset totalt.
Tangentborden knattrar, en hemsida och en tidning fylls i en rasande takt och diskussionerna handlar nu i stället om vinkeln på morgondagens största nyhet, vilken av kulturredaktörens artiklar som måste prioriteras eller om sporten måste gå ner i sidantal.
Varje dag handlar om att skapa den perfekta mixen av tidningsinnehåll – Varje dag för varje ålänning.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
