Det ukrainska Åland
Åland framhålls ofta som exempel för konfliktlösning, senast i frågor om Ukrainas framtid. Vad är det egentligen som menas då?
Låt oss spekulera lite hur det hade varit om Åland varit som Ukraina. Lite historisk fantasy kanske kan säga något om det här.
Efter den finska statens kollaps 1991 kände sig de nästan helt finsktalande kommunerna i östra skärgården och Sund inträngda i en stat de inte kände igen. När västra Åland ville ansluta sig till EU spred sig rädslan för att industrierna på östra Åland skulle förlora sina lönsamma kontakter med Finland.
Efter att den finskvänliga landskapsregeringen i Mariehamn tvingats bort av en blodig konflikt på gatorna stiftade den nya landskapsregeringen lagar som förbjöd finska i skolorna.
Större delen av befolkningen på östra Åland var avvaktande, men en mindre grupp aktivister ledda av snussmugglare och veteraner från Finlands krig i Afghanistan ockuperade kommunhusen i Sund och Sottunga.
Finland, som ville säkra sin flottbas i Rödhamn och destabilisera Åland som en bas mot det Natoanslutna Sverige, skickade vapen och fallskärmsjägare i omärkta uniformer via Brändö. Den åländska militären som till betydande del bestod av östålänningar deserterade eller visade sig ha svårt att attackera separatisterna.
Efter en snabb process i den finska regeringen infogades Brändö och Kumlinge i Finland. Internationella protester och sanktioner mot den finska skogsindustrin visade sig inte ha någon större effekt på den finska politiken. EU utlovade stora stödpengar till den åländska kryssningsindustrin som snabbt förlorade viktiga finska kunder.
Separatisterna visade sig ockupera de byar på östra Åland där Åland lagrat vapen och ammunition så att en folkresning mot separatisterna utgående från Seglinge inte skulle kunna genomföras.
I det här läget föreslog flera att Åland och Finland borde titta på Luxemburg som en möjlig lösning på problemet. Luxemburgs självständighet garanterades efter första världskriget till stor del därför att stormakterna i Europa hade annat att tänka på än ett litet grevskap med vinodlare som pratade en konstig dialekt.
Jag undrar alltså om inte det här med Ålandsexemplet är lite väl förhastat. Läget i Ukraina är inte det samma som läget var när Ålandsfrågan avgjordes.
Faktum är att situationen då inte var det minsta lik dagens i Ukraina.
