Att räkna hus i Nykarleby
Den nya sporten är tydligen att räkna hus i Nykarleby. Nu kan jag på rak arm inte räkna upp alla hus i just den staden, men jag känner till en del. Först är det min kusin Simons hus, där min faster och hennes familj bodde i evigheter tills de sålde till Simon. Det är ett hus. Sen är det huset där Lillkungs konditori finns. Då är vi uppe i två. Numera bor min faster och hennes man i ett annat hus, ett höghus. Då är vi uppe i tre hus. Det som kan bli intressant nu är om jag inte kan minnas fler hus i Nykarleby. Då är det inte bevisat att det finns fler hus än tre i Nykarleby.
Men jo, min kusin Steven bor i ett hus och så jobbar min faster numera i en tapetbutik som är inhyst i ett hus. Då är vi uppe i fem hus. Jag kan förstås inte låta bli att nämna huset där R-kiosken finns. Kiosken som vi inte kan passera utan att köpa en Casino-lott. Man vet ju aldrig… Sex hus, and still counting!
Där finns huset med restaurang von Döbeln, och huset där restaurang Kyrktuppen fanns. Kyrkan förstås och Brostugan. Fast nu hamnar vi in i en gråzon… Räknas hus som är på andra sidan ån?
Kuddnäs där Topelius bodde räknas helt klart in. Grillen på torget då? Jo, vi räknar in den. Sen finns ett hus där min farbror och hans familj bodde innan de flyttade till Jakobstad.
Nu har jag tappat räkningen, men det här är viktigt så jag måste gå tillbaka och räkna.
Tolv hus om jag inte räknar med Brostugan. Och det gäller att vara exakt.
Pizzerian! Då blir det tretton hus. Och huset där det finns ett litet hembygdsmuseum. Se där! Fjorton hus i Nykarleby. Minst! Bara man anstränger sig.
Men det är ju inte husen som gör Nykarleby. Har man otur svischar man igenom staden utan att märka den dessmer. Det börjar med Sparostro om man kommer från Jakobstadshållet och slutar med en brandstation. Man skymtar gamla trähus och en esplanad och så är det över. Så är det med många småstäder som breder ut sig åt andra håll än längs genomfartsvägen.
Nykarleby ska, som andra städer, upptäckas i sakta mak. Inte hittar man Andra sjön, denna barndomens mytomspunna sandstrand, i en handvändning. Glassen, bron och människorna finns inte vid genomfartsvägen. Och kanske det är därför man knappt hinner blinka innan man passerat Nykarleby om man har bråttom. Eller bara är på genomfart.
