DELA

Ålänningar! Organisera er!

Alla borde organisera sig, tycker Inga Heller. Det låter som ett stridsrop från 1920-talet, men det har sina poänger.

Att vara organiserad är i hennes värld att samarbeta mot samma mål, att värna om den svaga.

Ålänningar har inte varit världens bästa på att organisera sig. Fackföreningar är inte sådär jättepoppis.

Vilda Västern gäller, Big Boss gör han vill i ”sitt” företag. Den som skrattar högst åt chefens skämt får högsta lönen. Det är logiskt.

Man kan också vara organiserad på jobbet i betydelsen ha ordning och reda med sig. Skriva i kalendrar och listor, få saker gjorda.

– Du är välorganiserad, sa en chef en gång till Inga Heller.

Faktiskt. Det var snällt sagt.

Nu låter det som om det vore ett brott att vara organiserad. När blev samarbete lika med maffiametoder?

Klart tiggarna samarbetar, det måste ju inte betyda att något brottsligt ligger bakom. Och att kvinnor arbetar och männen tar det lite lugnt och leker – har vi inte varit med om det tidigare? I andra sammanhang?

Polisen har spekulerat öppet om att tiggeriet är organiserat. Men har de utpekade någon chans att försvara sig?

Och om poliserna anat brott länge – varför har de inget gjort?

– Jag såg en gång en tiggarkvinna ge sina pengar till en man, sa en åländska som om det vore bevis nog på maffiametoder.

– Jamen, sa Inga Heller, om vi i vår familj var tvungna att tigga hade jag gett en del av mina pengar till gobbin också.

Det bevisar ingenting.

Vad det är svårt med tiggeriet!

Inga Heller tycker poliserna kunde spekulera om miljonärernas inkomster i stället. Tänk om det finns organiserad brottslighet bakom deras förmögenheter?

Tiggarna påminner oss om vårt välstånd. De lämnar oss ingen ro. Hur man än gör blir det fel.

Man kan inte vara naiv och skänka pengar om slantarna går vidare till en skurk.

Man kan inte, om man har ett uns av skam i kroppen – och åtminstone inte när barn ser på – vända bort blicken och bara gå förbi en tiggande människa på gatan.