SÖK
MENY
Ibland tänker jag att vi behöver ett annat, punkigare ord för ”kultur”. För alla som hör ordet och zonar ut som om de hörde ”kostrådgivning” eller ”kompetensutveckling”. Men kulturkampen förs nu av folk i slips och kostym likaväl som av mindre slätkammade företrädare.
Lars Strannegård – gästtalare på landskapets kulturseminarium förra veckan – ser ut som det han är: rektor för Handelshögskolan i Stockholm (HHS). Men kanske han just därför har lättare att få gehör när han pläderar för mer kultur i den högre utbildningen. I synnerhet nu när AI kan ta över så mycket av det han kallar för den epistemiska kunskapen, alltså den sortens kunskap som studenter nöter in i sina huvuden inför tentamina.
Han sågar det svenska näringslivets envisa fasthållning vid det som kallas för STEM – naturvetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik – och efterlyser en motsvarighet för samhällsvetenskap, humaniora och konst. I sin bok ”Kunskap som känns” (2021), skriver han:
”I ett land som Sverige är en alltför instrumentell utbildningssyn direkt skadlig, både för demokratin och för själva fundamentet i den ekonomiska utvecklingen. Dagens välutvecklade ekonomier drivs framåt av ett vetenskapligt förhållningssätt, men också av reflektion, empati och kreativitet.”
På Åland erbjuds så mycket kultur att det är svårt att ta in allt. Bara de närmaste veckorna kan vi se fram emot två filmfestivaler, en litteraturfestival, en fars i stadshuset, en konsert med Gävle symfoniorkester i Alandica, och Pörtomrevyns gästspel i Hammarbo. Bland annat. Kalas för publiken, men kulturskaparna hamnar oftast att jobba hårt för liten eller ingen ersättning. Som Tasso Stafilidis, direktör för Nordens institut på Åland, sa på seminariet efter Lars Strannegårds anförande: musikaler sätts upp på Åland med 70 personer involverade, men det är kanske bara fyra som får betalt.
Tasso Stafilidis varnade också för att bristen på riktiga jobb gör att ålänningar som skaffat sig konstnärliga examina på annat håll drar sig för att flytta hem igen. En förlust i så fall, om man ska tro på en undersökning som HHS gjort bland svenska företag. Den visade att arbetsgivare söker personer som har fackkunskaper, men som också kan arbeta med olika typer av människor, som är analytiska och kreativa, och som förstår vikten av kultur och värderingar. Sådana som ”inte behöver någon startsträcka”, som Lars Strannegård summerar det.
För att inte förlora talanger till omvärlden kanske Åland kunde ta exempel av den gröna ön. Irland har just beslutat att 2 000 musiker, skådespelare och andra kulturarbetare ska få en statlig konstnärslön på 325 euro i veckan. Beslutet kommer efter goda erfarenheter av ett pilotprojekt.
”Det här kommer att revolutionera och på många sätt särskilja Irland från andra länder i hur vi värderar kultur och kreativt arbete,” säger kulturminister Patrick O’Donovan.
Lönen betalas ut i tre år. Efter det kommer turen till 2 000 nya kulturarbetare.
Åland satsade från mitten av 1980-talet till början av 2000-talet på landskapskonstnärer. Men deras uppdrag bestod i utåtriktad verksamhet snarare än eget skapande. Vore Åland redo att avsätta skattemedel till att låta en grupp professionella konstnärer skapa fritt? Kanske finns det aktörer som vill och kan förverkliga det som Leroy Joweihan från Sony Music Publishing i Sverige föreslog i måndagens Nya Åland: en studio i toppklass för musiker som vill komma till Åland för att komponera och spela in?
Det vore modiga politiker som tog den striden. Men som Lars Strannegård skriver i sin bok:
”Den stora frågan, hur kultur bäst kan bidra till ekonomin, borde vara den exakt omvända, nämligen: Hur kan ekonomin bäst bidra till att skapa kultur?”
OK, lite har Lars Strannegård backat från det kategoriska resonemanget sedan dess: kultur kan instrumentaliseras om den banar väg för mer empati och tolerans. Men annars: skulle du vilja att dina skattepengar går till säg en keramiker som får experimentera fritt, eller rockgitarrist som får spela som hon vill i tre års tid?
Jag vet vad jag svarar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
