SÖK
MENY
Hur mycket har vi enskilda människor att sätta emot när techbolagen försöker locka oss med sina digitala dekokter? Inte mycket, visar det sig. Flera regeringar vill nu reglera åtminstone ungas användning av sociala medier.
90 procent av ålänningarna använder smarttelefon eller surfplatta varje dag eller nästan varje dag, och 85 procent använder sociala medier varje eller nästan varje dag. Det framgår i en färsk rapport från Ålands statistik- och utvecklingsbyrå. Det är lätt att tro det, om man ser sig omkring, och till sig själv. Men när går användningen överstyr, och ser vi de första tecknen på att folk börjar ledsna?
Erik Galli verkar vara något av hela Sveriges stuntman: han har experimenterat med plastikoperationer och bantningsläkemedlet Ozempic och delat med sig av sina erfarenheter i tv. Hans senaste stunt är att klara sig utan sin smarttelefon i 100 dagar, en upplevelse som han berättar om i den tredelade dokumentären ”Skärmfri på 100 dagar” (SVT Play).
Plastikoperationerna och Ozempic torde ha varit rätt onödiga i hans fall. Annat var det med skärmtiden: i första avsnittet framkommer det att han snittar 12–13 timmar per dag på sin telefon. Mamma Galli är förgrymmad över att han inte kan vara utan telefonen ens medan de äter middag tillsammans.
Erik Galli intervjuar en rad experter i serien, börjandes med psykiatrikern Anders Hansen. De går igenom de enkla knepen: ta inte med mobilen in i sovrummet utan köp en väckarklocka i stället, ta bort notifikationer och appar, ställ in skärmen på svartvitt. Det räcker inte. Som Erik Galli konstaterar:
”Blom- och trädgårdssajter blir tråkigare i svartvitt men snygga killar är lika snygga i svartvitt.”
I programmet skymtar också författaren Jonas Gren, som nyligen gett ut boken ”Ingen surf”, där han ifrågasätter välsignelsen av den konstanta och heltäckande uppkopplingen. Också han har märkt att ren viljestyrka sällan räcker när det gäller att freda sina tankar och sin tid mot den digitala lösgodispåsen som alltid finns där.
”Jag visste att min förmåga till koncentration fungerade som blommorna på en slåtteräng. Bara i kvävefattig, mager jord klarar sig mandelblom och kattfot. Informationsövergödningen måste hållas borta från mitt medvetande, förstod jag. Ändå släppte jag beredvilligt in intryckens motsvarighet till de feta gräsen och lupinerna”, skriver han.
Jonas Gren jämför en koja byggd i en riktig skog med den själ- och doftlösa kojan som barnen bygger i Minecraft.
”Det digitalas avsaknad av den faktiska världens oförutsägbarhet och mångtydighet är ett oföränderligt villkor”, skriver han.
För sin del prövar Jonas Gren programmet Freedom, som gör att användarna kan blockera appar, sajter och notifieringar för att slippa digitala distraktioner. Inte heller det fungerar till fullo: det är helt enkelt alltför lätt att stänga av. Jonas Gren hävdar att så länge blotta möjligheten finns att plocka fram telefonen och gå ut på internet så fräter det på våra mentala krafter. Vår uppmärksamhet bryts redan när vi måste fatta beslutet att ta upp telefonen eller inte.
”Och även om jag då svarar: nej, jag tar inte upp den, så kräver det ett slags mentalt arbete,” skriver han.
Jonas Gren har numera gått över till en enkel knapptelefon. Att leva i Sverige utan en smarttelefon kan vara prövande – boka en tågbiljett, parkera bilen eller dela en restaurangnota kan bli krångligt – men det går. Han intervjuar andra svenskar som också fimpat smarttelefonen.
”Utan internet är det som en matta av tid som rullas ut”, säger en av dem.
En annan av hans intervjupersoner, Filippa Werner Sellbjer, menar att problemet med skärmberoende måste lösas politiskt.
”Vi har en fullständigt oreglerad techmarknad som har koloniserat hela världens medvetande med supermanipulativa metoder. […] Det här är en drog som tillåts vara helt oreglerad”, säger hon.
Vissa regleringar verkar också vara på väg. Den 10 december träder ett förbud i kraft i Australien för personer under 16 år att ha konton på sociala medier som Youtube, X, Facebook, Instagram, Tiktok, Snapchat och Reddit. I Danmark tänker regeringen införa en 15-årsgräns. Regeringarna i Sverige och Frankrike funderar i samma banor.
Techjättarna motsätter sig förstås varje reglering, och menar att människor måste få välja själva. Men så är det också känt att Silicon Valleys direktörer skickar sina barn till techfria Waldorfskolor. De vet bättre än andra att deras produkter är perfekt intrimmade för att slå ut människors – i synnerhet barns – fria vilja.
Å arbetets vägnar besökte jag häromdagen Ålands lyceums konstsal, där eleverna skapade för fullt. Bildkonstlärarna sa detsamma som de sagt tidigare år: ingen av eleverna vill arbeta digitalt. De vill måla, skulptera och forma saker för hand.
När allt kommer omkring är det knappast Silicon Valley som kan ge oss det vi saknar mest.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
