Ska det vara så här?
Ålands digitala agenda, Åda, har präglats av problem sedan början.
Frågan är om landskapets senaste revisionsrapport är spiken i kistan för den digitala agendan i nuvarande form.
När Åda bildades 2014 hette det att syftet var att säkerställa en mera kostnadseffektiv e-förvaltning genom att sammanföra e-tjänster, it-utveckling och it-drift på landskaps- och kommunnivå. På så sätt skulle man både spara pengar och säkerställa kvaliteten.
Man förde samman it-avdelningar från Mariehamns stad, landskapet, Högskolan på Åland och ÅHS för att bilda ett nytt aktiebolag som skulle ta över både driften och genomförandet av stora it-satsningar det offentliga Ålands räkning.
Sex år senare verkar bolagiseringen varken ha sparat pengar eller säkerställt kvaliteten i någon större utsträckning.
Som Nya Åland rapporterade i gårdagens tidning levererar landskapsrevisionen svidande kritik. Revisionen konstaterar dessutom att it-driften har blivit dubbelt så dyr sedan bolaget bildades.
Det handlar inte bara de stora projekten (där en hel del brister uppdagas), utan också den dagliga driften. Faktureringsprocedurerna leder till risk för ineffektivitet och överdebitering av kunderna, flera offentliga miljoner har dessutom under årens lopp satsats för att stärka organisationens ”processkompetens” vad gäller arbetssätt, då inte inräknat den ”sakkunskap” som krävs för att hantera it-servicen.
Vad det riktigt betyder är oklart.
Bildandet av Åda var en god tanke. Resultatet verkar av allt att döma inte ha varit det man såg framför sig.
Det är inte personalens fel, förstås. Det krångligt breda uppdrag som Åda, en organisation med 30 personer, ska ta sig an gör det svårt att som utomstående riktigt få ihop ekvationen. Att inom samma organisation samordna de dagliga it-behoven med stora, omfattande upphandlingar av komplexa system har inte blivit särskilt lyckat.
Kontentan av revisionsrapporten är att bolaget inte har tillräcklig kunskap i de stora projekten eller skapat en tillräckligt effektiv organisation för att ta hand om den vardagliga servicen.
Därför är det hög tid att se över bolagets uppdragsbeskrivning och se vilken av grenarna som borde vara kvar och vilka som borde tas bort från Åda-paraplyet.
När konsumentupplysningsjournalisten Sverker Olofsson inte var nöjd med en produkt kastade han den i en stor röd soptunna i tv-programmet Plus.
Det är dags att politikerna tar modell av Sverker och kastar nuvarande arbetsbeskrivning och organisation i den röda tunnan, eller åtminstone frågar sig: ska det vara så här?
