DELA
Finsk Tidskrift, vars första nummer utkom 1876 är Finlands, och kanske Nordens, äldsta, fortfarande utkommande tidskrift. Detta specialnummer från 1996 hade Åland som tema. Men på stadsbiblioteket finns tidskriften inte, däremot på vissa specialbibliotek.

Sista versen för kulturtidskrifterna?

Viktiga och anrika finlandssvenska kulturtidskrifter riskerar att gå i graven, efter att undervisnings- och kulturministeriet aviserat att helt slopa bibliotekens prenumerationsstöd. Det vore en farlig utveckling också för Ålands del – som sannerligen borde visa sitt stöd i denna prekära situation.

Förra veckan (12.10) aviserade undervisnings- och kulturministeriet om en minskning av statsfinansieringen inom ministeriets förvaltningsområde på 43 miljoner euro år 2022.

Nedskärningarna drabbar samtliga områden inom utbildning, forskning och kulturverksamhet. En sektor som emellertid riskerar att drabbas extra hårt är de finlandssvenska kulturtidskrifterna, som redan under lång tid verkat på avgrundens rand utifrån svåra ekonomiska förutsättningar.

I pressmeddelandet från undervisnings- och kulturministeriet berörs de nya nedskärningarna som drabbar sektorn kortfattat, och det är ord och inga visor:

”Avsikten är att helt och hållet slopa finansieringen av inköpsstödet för litteratur med liten upplaga och det prenumerationsstöd för kulturtidskrifter som betalas till biblioteken.”

Vidare aviseras att det statliga tidskriftsstödet ska minskas med närmare tio procent nästa år.

Inköps- och prenumerationsstödet till biblioteken ligger i år på strax över en miljon euro, och ett slopande av det i kombination med det minskade tidskriftsstödet skulle kunna få stora konsekvenser.

I ett gemensamt upprop i Hufvudstadsbladet (15.10) under rubriken ”Kulturministeriet tar död på kulturtidskrifterna”, som är undertecknat av chefredaktörerna för de sex centrala finlandssvenska kulturtidskrifterna, skriver man bland annat att aviseringarna ”är ytterligare en spik i kistan”. Tidskrifterna riskerar alltså, menar man, ”att antingen försvinna helt och hållet eller reduceras till några eldsjälars obetalda hobbyverksamhet”.

 

Konsekvenserna vore förödande. Publikationer som Finsk Tidskrift (grundad 1876 och en av Nordens äldsta fortfarande utkommande tidskrifter), Nya Argus (1911), Astra (1919), Ny Tid (1944), Horisont (1954) och Ikaros (2010) har under många decennier utgjort centrala arenor för kultur- och samhällsdebatt, kritik och politik, samtidigt som de fungerat som viktiga bärare av det svenskspråkiga kulturarvet i Finland.

Tidskrifternas överlevnad är en viktig demokratifråga för hela det svenskspråkiga Finland, och inte minst för Åland. Öriket ingår naturligtvis i publikationernas bevakningsområde, och otaliga är de åländska författarskap och konstnärskap som via dessa tidskrifter presenterats och introducerats för en mångdubbelt större publik i riket. Tidskrifterna bevakar och uppmärksammar regelbundet åländska kulturevenemang, och i anknytning till firandet av självstyrelsens 100-årsjubileum har uppmärksamheten varit än större. Många är också de åländska kulturskribenter, journalister och akademiker som publicerar sig i de finlandssvenska kulturtidskrifterna med jämna mellanrum.

 

Men vilken omsorg visar då Åland, vars population utgör en tiondel av tidskrifternas möjliga svenskspråkiga kundkrets i Finland, de här tidskrifterna som är en så viktig arena också för det kulturella och samhälleliga samtalet i öriket?

Ingen alls, är det dystra och rentav pinsamma svaret. Redan 2013 gjorde minskade biblioteksanslag att Mariehamns stadsbibliotek tvingades avsluta prenumerationerna av hela 41 tidskrifter – bland dessa samtliga ovan nämna tidskrifter utom Ny Tid.

Även Ny Tid hade dock försvunnit då Nya Åland synade utbudet för ett par år sedan (12.6.2018). Vid denna genomgång framgick även att kulturtidskrifterna i fråga inte fanns till salu på en enda tidningshylla på hela Åland.

Naturligtvis har enskilda läsare möjlighet att prenumerera på en kulturtidskrift, men det är en kostnadsfråga och många har inte råd att prenumerera på flera tidskrifter, om ens en. Dessutom ställer skattegränsen till det och gör det krångligare i dag än tidigare för den åländska prenumeranten.

 

Nej, att alla ålänningar – oavsett ekonomisk status – ska ha möjlighet att ta del av den fördjupade samhälls- och kulturdebatten som förs på svenska i Finland, och som de själva ofta är en del av, borde vara en självklarhet.

Att tidskrifterna ifråga inte går en långsam död till mötes är en viktig demokratifråga, också för Åland och ålänningarna. I det här prekära läget borde landskapet skjuta till mera pengar till centralbiblioteket, så att det kan uppfylla den åländska bibliotekslagens första paragraf: ”De allmänna bibliotekens ändamål är att tillgodose allmänhetens behov av kunskap, bildning och förströelse, främja intresset för litteratur och konst samt stödja utbildning och självständiga studier.”

Mariehamns stadsbibliotek borde i sin tur se över prioriteringen kring vilka publikationer man lägger sina begränsade slantar på. Säkert finns det något glansigt livsstilsmagasin, som inte står och faller med bibliotekets prenumeration, som man kunde avvara till förmån för någon smalare, men ack så viktig, finlandssvensk kulturtidskrift.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp