Åland Gallup har i tre månader frågat om förtroende för olika aktörer i näringsliv, offentlig sektor och tredje sektorn. Jämför man svaren med Ålands statistik- och utredningsbyrås, Åsub, tillitsstudie från 2022 finns en hel del likheter: båda undersökningar visar att ålänningarna har högst förtroende för blåljusorganisationer och de som står under rikets behörighet. Det kan finnas rimliga förklaringar till det.
Det är första gången som Åland Gallup frågar om förtroendet för myndigheter och organisationer inom tredje sektorn. Därför bör man se det här lite mer som etablerandet av en slags utgångspunkt – en baslinje att jämföra med när samma fråga ställs igen. Den enda förtroendemätning av det här slaget som har gjorts tidigare är den gällande de stora åländska företagen, det vi kallar varumärken 2025.
Men för att ändå utvärdera resultatet finns Åsubs tillitsstudie från 2022 att jämföra med. Den är inte gjord på samma sätt, inte med jämförbara frågor men är ändå en undersökning som påminner om frågeställningarna i Åland Gallup. Och det finns vissa likheter.
I grova drag kan man säga att ålänningarna har högt förtroende för blåljus och uniformer. Räddningsväsendet, polisen, gränsbevakningen, sjöräddningen och de frivilliga brandkårerna får alla höga betyg av ålänningarna i Åland Gallup. Åsubs resultat visar högt förtroende för försvarsmakten, gränsbevakningen och polisen.
Även om det förstås är glädjande för just de här aktörerna så kanske det också ligger i sakens natur att de som rycker ut för att rädda när läget är skarpt får goda omdömen om det inte är så att uppenbara misstag sker ofta.
På en punkt skiljer sig Åsubs och Åland Gallups mätning väsentligt: ÅHS. I tillitsstudien kommer sjukvården på andra plats efter försvarsmakten medan ÅHS i Åland Gallup klarar sig mycket sämre. Det kan kanske förklaras med att frågorna är ställda på olika vis. Är det ÅHS som organisation ålänningarna inte har förtroende för eller är det själva vården som utförs på golvet? Det kan också vara så att de senaste årens turbulens har påverkat. I vilken grad har införandet av det nya vårdinformationssystemet påverkat uppfattningen av sjukhusets funktionsduglighet, hur mycket har skriverier om konflikter påverkat? Det är omöjligt att säga med säkerhet.
Klart är i alla fall att lokala aktörer får de sämsta betygen. I Åland Gallup återfinns Kommunernas socialtjänst (KST), landskapets centrala förvaltning, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) i botten. I Åsubs mätning är det de politiska partierna och kommunala beslutsfattare som klarar sig sämst. Inte heller här går det förstås att jämföra rakt av.
En möjlig, kanske till och med trolig, förklaring är att organisationerna i botten oftare hamnar i situationer där de inte kan eller ska ge exakt den service som mottagaren förväntar sig. När missnöjet sedan ibland blir offentligt kan de heller inte gå i svaromål på grund av sekretessbestämmelser (precis som det ska vara).
Precis det motsatta från blåljuspersonalen, alltså. Det går att ha åsikter om vilka insatser som behövs vid socialvård eller hur man ska bedöma ett djurhållningsförbud, till skillnad från en brand eller olycka där alla är överens om tillvägagångssättet.
De som befinner sig på undre halvan behöver givetvis fundera på hur de kan stärka förtroendet bland medborgarna. Även om det inte går att ändra själva uppdraget finns säkerligen utrymme att förbättra kommunikationen, att vara tydlig med varför beslut blir som de blir i kontakten med personer som besluten berör.
Förtroendemätningarna ska inte nödvändigtvis ses som ett underkännande av den åländska självstyrelsens förmåga att upprätthålla ett samhälle. Riktigt intressant blir däremot att följa utvecklingen över tid för att vem som lyckas förbättra sina förtroendesiffror och vem som inte gör det.
