Regeringen strandar på migrationspolitiken

DELA

Regeringens ”temporära” gränssäkerhetslag är på gång att förlängas. Därmed fortsätter Finland att bryta mot grundlagen och folkrätten i ytterligare två år. Bara två av grundlagsutskottets medlemmar röstade emot, varav ingen från den svenska riksdagsgruppen.

”Det här är en svår lag för alla regeringspartier, men den nationella säkerheten går först i de här frågorna”.

Det sa statsminister Petteri Orpo (Saml) till Yle i mars 2024, när regeringen drev igenom den så kallade gränssäkerhetslagen. Eller ”lagen om temporära åtgärder för bekämpande av instrumentaliserad inresa” som den heter, som gav gränsmyndigheterna rätt att stoppa asylsökande vid gränsen mellan Finland och Ryssland.

Lagen gick igenom trots kritik från människorättsexperter. Och oppositionen lät sig övertalas: lagen skulle bara vara temporär ju, till årsskiftet 2026-2027. Men få lär förvånas över att regeringen nu vill förlänga den till att gälla ytterligare två år, till slutet av 2028.

”Säkerhetsmyndigheterna bedömer att risken för instrumentaliserad inresa vid Finlands östgräns förblir hög under lång tid. Några snabba förändringar mot det bättre är inte heller i sikte i fråga om säkerhetsläget”, skriver inrikesminister Mari Rantanen (Sannf) i ett pressmeddelande.

Första gången, 2024, blev det ändå ett visst medialt hallå om lagen. Enligt diskrimineringsombudsmannen Kristina Stenman gör lagen det i praktiken omöjligt för en person som kommer från Ryssland att söka asyl i Finland, något som strider mot grundlagen och folkrätten. Var och en har rätt att få sin sak prövad, oavsett om det bara är en bland hundra som har asylskäl. Justitiekanslern Tuomas Pöysti varnade för risken att ”man börjar se den fullständigt exceptionella lagen som permanent och situationen som ’det nya normala’”.

Där är vi nu, i det nya normala, där Finland vill fortsätta bryta mot internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Regeringen tycks vara trygg med att förslaget går igenom, trots att den förlängs med två år i stället för bara ett. Det har redan flaggats igenom i grundlagsutskottet: bara de Grönas och Vänsterförbundets medlem röstade emot. Resten – däribland Ålands riksdagsledamot Mats Löfström – valde att köpa inrikesministerns resonemang om lagens förebyggande effekt i stället för, säg UNCHR:s argument att rätten att söka asyl inte får begränsas.

Ingen skulle påstå att läget har förbättrats väsentligt sedan 2024. Men jag vill hävda samma sak som då: det största hotet mot landets säkerhet är inte några hundra förskrämda människor i blöta gympaskor som smiter över gränsen från Ryssland. Däremot är det ett stort hot mot både den inre och yttre säkerheten när regeringen behandlar mänskliga rättigheter som en lyx som man kan bortse ifrån i trängda lägen.

Som till exempel när Samlingspartiets riksdagsgrupp, ledd av Atte Kaleva (han som under debatten om Ålands demilitarisering i våras twittrade att ”det fick vara slut på ålänningarnas snålåkande”) pläderar för en villkorad, ”selektiv” invandring. Bland annat ska invandrares chanser att integreras i samhället bli ett kriterium för att komma med i flyktingkvoten (källa: Hbl 16 oktober). Måtte det i så fall bli kloka människor som gör de bedömningarna, så att de mest traumatiserade asylsökande inte avvisas bara för att de inte kan bidra till Finlands ekonomi från dag ett.

Inför riksdagsvalet väljer Samlingspartiet alltså att härma Sannfinländarnas ogina migrationspolitik. Hur kommer regeringspartiet Svenska folkpartiet att göra? SFP:s följsamma och överslätande reaktioner på rasistiska utspel från sannfinländska politiker verkar inte ha vunnit partiet någon större respekt. Till exempel teg SFP när Mauri Peltokangas i somras kallade SDP:s Nasima Razmyar för ”kvotmuslim”. Därför är det välkommet att SFP:s ungdomsförbund nu sjunger ut: ”Sitta i regeringen tillsammans med Sannfinländarna? – Aldrig mer!”

Inte ens de egna väljarna tycks tro på SFP:s ”det hade gått mycket värre om vi inte suttit med”-refräng: bara 14 procent anser att regeringen lyckats i sitt arbete. Vi får se om det räcker för att Anders Adlercreutz ska ändra kurs.

Till vidare kan vi medborgare bara fromt förlita oss på att gränspolisen fattar rätt beslut, så att de som behöver asyl också får det.