DELA
Foto: Mariehamns stad
Lekgädda i Nabbens våtmark i Mariehamn våren 2022. Kan den pågående samrådsprocessen för havsmiljön bli en sporre för nya konstruktiva idéer av liknande slag?

Rädda Östersjön, bli en gäddkramare

Spiggen breder ut sig i Östersjön, på bekostnad av gädda och abborre. Det är ännu en dålig nyhet för vår havsmiljö, eftersom en hög förekomst av spigg indirekt förvärrar övergödningen. Men även här kan åtgärder som främjar rovfisken vara en del av lösningen. Kan landskapsregeringen, med nye miljöministern Jesper Josefsson, bli gäddornas räddare?

Rapporten om hur spiggen ökar i antal kommer från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Spiggen förökar sig snabbt och äter bland annat ägg och larver från abborre och gädda. Arten är skojig på det sättet att det är hannarna som tar hand om äggen och ynglen, och som även står för ynglens uppfostran: ”Även efter att äggen har kläckts vaktar han ynglen en tid. Man har funnit att yngel som skötts av fadern blir bättre på att smita från rovfiskar än de som vuxit upp utan honom”, heter det på sidan Sveriges vattenmiljö.

Mindre charmigt är att spiggen indirekt bidrar till övergödningen genom att äta små kräftdjur, som märlor och vattengråsuggor. Därmed blir det färre kräftdjur som äter trådalger, som i sin tur växer till sig på bekostnad av bland annat blåstången, som är fiskynglens barnkammare och allmänt bra att ha i havet. Hängde ni med där längst bak i klassen?

Att spiggen ökar kan enligt rapporten delvis bero på rovfiskarternas tillbakagång. Rovfiskarna är trängda både av att deras ägg och larver äts upp av spiggen, och av att de som vuxna blir byte för de växande skarv-och sälpopulationerna. Därför efterlyser SLU:s forskare ett minskat strömmingsfiske, så att skarv och säl kan äta sig mätta på strömming snarare än på gädda och abborre. På så vis skulle rovfisken få en chans att återta åtminstone en del av sina lekområden från spiggen. Enligt SLU:s forskare minskar risken för att spiggen tar över på ett visst ställe om det finns gott om rovfisk i närliggande områden.

”Om det finns lekområden som ligger tillräckligt nära varandra betyder det att rovfisken har ”grannar” som kan rycka in och förstärka ett försvagat bestånd. Små, isolerade vikar utan rovfisk på nära håll får det istället svårare att hålla emot när spiggen slår till,” säger rapportförfattaren Agnes Olin, till forskning.se.

Som Nya Åland har skrivit pågår just nu en nationell samrådsprocess för havsmiljön, ett samråd där Ålands vattenområden ingår. Landskapsregeringen har valt ett öppet förfarande, vilket gör att vem som helst har rätt att skriftligen yttra sig utifrån data om vattenförekomsternas tillstånd, data som har sammanställts av Husö biologiska station och landskapets miljöbyrå, plus data från HELCOM. Samrådsprocessen är kopplad till EU:s ramdirektiv för att skydda den marina miljön. Åland är som känt på efterkälken när det gäller att inrätta naturskyddsområden till lands såväl som till havs: bara 3 procent av landskapets yta är naturskyddsområde. Det är bara en av de många punkter där den nya landskapsregeringen, med miljöminister Jesper Josefsson (C) i spetsen, har mycket att hämta igen.

Det blir inte lättare av att nya larm och nya rön – som den ovannämnda rapporten om spiggen – kommer till hela tiden. Huvfudstadsbladet publicerade i december en debattartikel av Christoph Humborg, professor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, Gustaf Hugelius, Bolincentret för klimatforskning vid SU, och Alf Norkko, professor vid Tvärminne zoologiska station vid Helsingfors universitet. Artikeln handlade om ”blått kol”, det vill säga världshavens kolbindande funktion. Övergödda kustområden kan enligt skribenterna släppa ut stora mängder klimatskadligt metan.

”Att minska påfrestningarna och restaurera miljöer som binder blått kol kan vara betydelsefulla naturbaserade åtgärder för att långsiktigt motverka klimatförändringarna”, skriver de.

I Östersjön är sjögräsängar och blåstång effektiva kolbindare. Vilket bringar oss tillbaka till spiggen, som äter de små kräftdjuren som äter trådalgerna som tränger undan den kolbindande blåstången, där rovfiskarnas yngel kan söka skydd tills de blivit stora nog att kalasa på spiggen.

Slutsats? Att de ålänningar som arbetar för att återställa lekområden för rovfisk gör en ovärderlig insats. Låt oss hoppas att samrådsprocessen utmynnar i en mångfald idéer av liknande slag. Svarstiden går ut den 9 april.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp