Nu behöver vi Ålandsambassadörer
Rederierna är inte som andra bolag. Det är genom deras färjor som vi sammankopplas med resten av världen. De har därmed en viktig roll i att främja den åländska besöksnäringen. Det borde vara viktigare än att vakta på att ingen utnyttjar de förmånliga kryssningsbiljetterna.
Färjtrafiken sammanbinder Åland med resten av världen och för ålänningarna är resorna inte primärt nöjesföreteelser. Det är vår livlina vilket det senaste årets diskussioner om försörjningsberedskap också tydligt visar.
Kanske därför skaver gårdagens nyhet om kryssningsresenären som inte släpptes av på Åland lite extra ur en åländsk synvinkel. Det hela kokar ner till ett välkänt fenomen: de förmånliga kryssningsbiljetterna och hur de ska få användas. Rederiet använder, precis som många andra, något som kallas dynamisk prissättning. Det går ut på att de kryssningsresenärer som stannar längre ombord (och således gör av med mera pengar) får betala ett lägre pris för själva resan. Att då nyttja det billigare biljettpriset utan att faktiskt åka på kryssningen är inte särskilt populärt ombord.
Det blir däremot illa om informationen är bristfällig och det leder till att resenärer upplever sig bli hindrade att gå i land. Att Viking Lines bokningstjänst dessutom så sent som i veckan har hänvisat till gränsbevakningens kontroller som en orsak till varför kryssningsresenärer inte får stiga av på Åland är befängt. Det är sedan i somras inaktuellt och det borde de ansvariga förstås ha koll på. Både rederiets vd och informationsdirektör är tydliga med att ingen ska stoppas handgripligen från att lämna Viking Lines fartyg. Det är förstås bra. Men det behövs inte alltid fysiska hinder för att en människa ska känna sig begränsad. För de som är vana att följa regler räcker oftast en tillsägelse från en auktoritet.
Att både vd Jan Hanses och informationsdirektör Johanna Boijer-Svahnström i Nya Åland uttrycker att man förväntar sig lojalitet av sina kunder (alltså att inte nyttja kryssningspriset för att göra reguljärresor) är en källa till irritation för många. Speciellt när lojaliteten i det här fallet går ut på att betala ett högre pris än andra.
Är den dynamiska prissättningen så viktig för bolaget bör man kommunicera det väldigt tydligt. Annars skulle ett enkelt sätt vara att erbjuda de som vill avbryta sin kryssning att betala mellanskillnaden i samband med landstigning, men det lär knappast vara ett särskilt populärt alternativ bland resenärerna.
Viking Lines informationsdirektör skriver i en insändare i dagens tidning att passagerarlistorna blir fel om folk bara hoppar av sin kryssning. Det kan leda till säkerhetsproblem om man vid en olycka ska räkna in passagerarna. Det borde vara en anledning att uppmuntra människor att ge korrekta beskrivningar av sina resplaner.
Viking Line erbjuder många vägar till och från Åland. Cinderella mellan Mariehamn och Stockholm är en. Frågan är om rederiets ekonomiska förluster hade blivit så stora om man hade låtit alla åka för det billigare kryssningspriset – även de som ska kliva av färjan i Mariehamn. Det är ju trots allt antingen ålänningar på väg hem eller turister som kommer för att spendera pengar på Åland.
Ledningen för rederiet har förstås inga som helst krav på sig att gynna Åland som helhet. Bolagets ledning är enbart ansvariga inför styrelsen som i sin tur får sitt mandat från aktieägarna – vilka än så länge är merparten ålänningar.
Om aktieägarna vill kan Viking Line bestämma sig för att gynna hela den åländska turismen genom att underlätta för sina resenärer att besöka Åland och dessutom ge ålänningarna en chans att resa till och från Åland för ett förmånligare pris. Knappast lider rederiet stora ekonomiska förluster på grund av det – men den åländska känslan av lojalitet skulle säkerligen stärkas.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
