Nja eller nej till aktieägd mark?
Skall det bli en lag som sätter stopp för att via aktier kringgå jordförvärvsrätten?
Tjänstemän skall titta på de förslag som lades fram av en parlamentarisk kommitté för några år sedan. Men uppdraget verkar – kanske med avsikt – något luddigt.
Kommittén, som kom med synpunkter på såväl hembygdsrätten som jordförvärvsrätten och näringsrätten, ville sätta stopp för möjligheten att via aktier skaffa sig mark på Åland.
Men inte helt. Semesterbyar typ Havsvidden kan man tänka sig. Lösningen är enligt kommittén planering enligt plan- och bygglagen för att få ramar för markanvändningen och ange vilka typer av markområden som är särskilt lämpliga eller olämpliga för den här typen av exploatering.
Nu skall det alltså bli en lag, som bygger på den parlamentariska kommitténs förslag. Men hur?
Kansliminister Gun-Mari Lindholm (Ob) säger att man utgår från kommitténs förslag och där man är överens blir det ny lag. Var är man överens?
Vad landskapsregeringen vill är skapa rättssäkerhet. De som vill köpa och äga mark skall veta vad som gäller, vad de kan vänta sig för beslut. Och det är viktigt att alla behandlas lika.
Det är också viktigt med tanke på rättssäkerheten att reglerna inte lättvindigt kan ändras. Nu finns en del av reglerna inskrivna i principdokument, som kan ändras av landskapsregeringen. Det korrekta vore lag, som stiftas av lagtinget och som kan ändras endast av lagtinget.
Men fullt så enkelt är det inte.
När Åland gick med i EU fick Åland dispens för sina diskriminerande särrättigheter; hembygdsrätten, jordförvärvsrätten och näringsrätten. Rättigheterna fortsätter gälla, trots att de ställer fast bosatta ålänningar i bättre ställning än andra EU-medborgare.
Men om lagtinget luckrar upp någon av de här rättigheterna så kan man inte senare ångra sig och skärpa reglerna på nytt. Därför kan det vara smidigare att fingra på rättssäkerheten och skriva principdokument, där man talar om hur man vill ha det utan att ändra på lagen.
I enlighet med detta måste det strida mot EUs regelverk om man på Åland försöker skärpa till en lag, som EU har gett dispens för. Och då är frågan om det lagstiftningsvägen går att sätta stopp för den aktiehandel, som gör det möjligt att kringgå jordförvärvslagen?
Havsvidden är ett aktiebolag. Genom att köpa in sig där kan man bli ägare till en av de rätt lyxiga stugorna med utsikt mot Norrhavet. Eller kan man? Dispositionsrätt får man, det är en annan sak. Men får man tillgång till en speciell stuga, som kan gå i arv inom familjen? Får man det – utan hembygdsrätt, utan åländska rötter – då har man tagit sig förbi lagen på ett sätt som den parlamentariska kommittén gick emot.
Om detta har varit möjligt med gällande lagstiftning, är det då möjligt att sätta stopp i efterhand?
Svar på den delikata frågan får vi antagligen när tjänstemännen har grubblat färdigt. Och sen är det upp till politikerna att bestämma sig för om de verkligen vill sätta stopp, en delikat fråga det också. Inflyttning är högst önskvärt. Har man förstått politikerna rätt så får det gärna vara inflyttare med god ekonomi. Och då vill de kanske inte bo i hyres- eller höghuslägenhet flera år innan de kommer åt den attraktiva strandtomten. Näringsministern var visst inne på att välsituerade personer kunde få köpa hembygdsrätt när de flyttar hit.
Man får en liten känsla av att de som styr vill äta kakan och ha den kvar, vill behålla den åländska jorden i åländska händer samtidigt som man vill dela ut den till inflyttare av rätt sort. Det kan inte vara lätt att komma till beslut.
Betydligt märkligare är det att man fortfarande inte har lyckats lösa frågan om hembygdsrätt för de ungdomar, som studerar i Sverige. Det hör till åländsk behörighet att förlänga hembygdsrätten för utflyttade. Om viljan finns.
