
När dårarna tar över dårhuset
”Svinhugg går igen”; ”Den som illa gör han illa far”; ”Den som sa det han var det” – det finns många passande talesätt att begagna på det nuvarande råddet i och omkring Vita huset i fallet Epstein, den första affären som faktiskt kan skada Donald Trump sedan 2016. Låt oss sätta popcornkastrullen på spisen och gå igenom det lilla vi faktiskt vet.
Jeffrey Epstein var ett patologiskt svin, så mycket står klart. Han förgrep sig på hundratals flickor och flickebarn. Han satt i fängelse i 13 månader 2008-2009, men ”straffet” innebar egentligen bara att han tillbringade nätterna i ett privat häkte, uppassad av kostymklädda vakter vars lön han själv betalade; han kunde komma och gå som han själv ville med sin limousine ständigt väntande utanför.
Den 6 juli 2019 vände lyckan, när ett dussintal FBI-agenter slog in dörren till hans town house på Manhattan och arresterade honom för koppleri. I kassaskåp och gömmor hittades förutom 70 000 dollar i kontanter, 48 diamanter och ett förfalskat österrikiskt pass också hundratals nakenbilder på flickor under arton år. Han sattes i det ökända häktet Metropolitan Correctional Center, ibland kallat ”New Yorks Guantánamo”, i väntan på rättegång efter att inte ens hans erbjudna 100 miljoner dollar räckt till för borgen; den 10 augusti hittades han död i sin cell. Enligt obducenten hade han hängt sig.
Detta vet vi, men inte mer. Vilka männen var som han ”lånat ut” sina sexslavar till vet vi inte, hur nära vän han var med alla de kändisar han fotograferats med är omstritt och hans självmord är ifrågasatt.
På denna vida duk har konspirationsteoretiker på högerkanten sedan dess målat upp det ena scenariot värre än det andra; under åren som gått sedan Epsteins död har berättelsen om honom, – ständigt skiftande och allt mer håresande för varje ny version – kommit att bli centralpunkten i högertrollens Grand Unification Theory, den som ska Förklara Allt och demaskera alla i den Demoniska Demokratiska Eliten. Trump själv har tidigare glatt eldat på under häxkitteln, men det delikata är att han nu ohjälpligt själv sitter i den, marinerad och klar; på de sociala medierna bränner forna supporters sina MAGA-kepsar och internetaktivisterna bjäbbar allt gällare.
Hur gick detta till? Enkelt uttryckt: dårarna tog över dårhuset men hittade inget i skåpen.
”Jag har den här på mitt skrivbord, redo att publiceras.” Orden var Pam Bondis, nybliven justitieminister och Trumpslickare extraordinaire, när hon tillfrågades om Epsteins omtalade ”klientlista” av Fox News i februari i år. För att förstå innebörden av detta påstående behöver man känna till följande: Bondi hade stigit i graderna under sin husbondes ökenvandring efter valförlusten och försöket till statskupp 2020; hon hade trofast backat upp hans påståenden om Bidens valfusk och i alla väder stött och gött hans amsagor om Epstein som det demokratiska partiets hemliga stormästare och hallick. Dessa berättelser hade under tiden fått ett eget liv och kommit att förstärka QAnon-rörelsens föreställningar om en pedofilring som ett centrumnav för alla konspirationsteorier; Epsteins ”klientlista” hade blivit MAGA-sektens heliga Graal. Den skulle, när den offentliggjordes, visa hur alla Trumps fiender ingick i en stor demokratisk-satanistisk komplott, med pedofili och kannibalism som stående inslag.
Och nu hade Bondi blivit justitieminister, med tillgång till alla ”The Deep States” hemligheter, och hon bekräftade att den verkligen fanns, den där listan som alla åklagare och utredare tidigare påstått inte existerat, högertrollens Rosettasten. Och att den snart skulle publiceras.
Vi vet hur det gick sedan. En ”dossier” delades ut till ett par högerextrema internetaktivister samt ledamöter av kongressen – men visade sig inte innehålla något nytt. Varpå Bondi och FBI-chefen Kash Patel (ännu en nybefordrad Trumpslickare) förklarade att det inte fanns något mer att berätta och att hela Epsteinutredningen skulle läggas ner.
Detta är ju det klassiska, förfärliga ögonblicket i varje sekts utveckling, när Ögonblicket är inne, kometen ska dyka upp för att hämta alla hem, Messias ska komma, jorden ska gå under i hänryckning – och inget händer. Jesus uteblir. Berget framföder en mus. Trollkarlen från Oz avslöjas som en patetisk gubbe med en megafon av tenn. Och följarna står där med lång näsa, uppklädda till tänderna, beredda på apokalypsens sista strid, utan ens busspengar hem när showen är över.
Inte undra på att hela MAGA-världen har exploderat i raseri.
Vad som händer nu är oklart. Etern fylls av bilder på Trump och Epstein ihop – de var såta bröder fram till 2004. Om Trump påstår att det aldrig fanns någon klientlista betyder det att han själv står på den, är trollens logiska slutsats. Och alla internetaktivisterna som satt sina sorgkantade själar i pant på dess existens måste nu välja mellan att överge sin favoritstory eller att lägga till en bossnivå i mytologin, en där Trump själv är den slutliga besten.
Kanske kommer Vita huset hastigt att invadera Grönland för att vända bort uppmärksamheten, kanske ”hittar” någon en ”klientlista” med nya spännande namn på, allt är möjligt. Men så här tveksam har inte den amerikanska högern varit om Trump sedan han skröt om hur han kan grabba kvinnors genitalier år 2016.
Fortsättning följer. Under tiden kan vi nöja oss med att konstatera att talesättet från den franska revolutionen 1789 fortfarande gäller, den som konstaterade: ”Revolutionen slukar alltid sina barn.”